Men vadan detta?!?

Trodde jag och vädergudarna var överens om att vi var på en sakta men säker väg till vår! Det betyder inte att man skickar ner 1 dm snö när det precis har börjat smälta.. : ) Men men.. Gult kort till vädergudarna, och så greppar vi skyfflarna igen. Snart så! Då kommer vårsolen... : )

Jag hade en nära dödenupplevelse i söndags när jag skulle ta min lilla byracka på en söndagspromenad. Glad i hågen och med mössan på svaj skulle vi gå runt Lagerlunda i det fina vädret. Solen sken och fåglarna kvittrade.... och det var helt, totalt, jäkla glashalt. Jag såg ut som en geischa när jag gick på vägen, det var inte många cm man tog sig fram i taget. Rundan tog väl kanske en och en halv timme istället för fyrtio minuter som den brukar ta, och det var faktiskt inte speciellt mycket som man kunde njuta av promenaden när det liksom inte gick att gå framåt.

När jag gick där i min myrstegstakt, så fick en plötslig önskan om att införskaffa en riktig, gammaldags spark! Det hade varit perfekt att åka på, på det förrädiska underlaget. Jag hann också fundera en stund på hur många benbrott som faktiskt har kommit in under de här dagarna när det har varit ärligt talat snorhalt överallt. Det måste vara en del! Det finns ju faktiskt en del att önska när det kommer till grusning och saltning hos de vägansvariga. Förutom en väg som alltid, och då menar jag verkligen alltid är bra skött, och det är vägen som Tolefors Gård har och sköter. Den är alltid prickfritt skött. Har det snöat så är det ta mig sjutton alltid skottat där, och nu när det var så halt så självklart var det jättebra grusat hela den vägen ut till Västerlösavägen. Stor stjärna i kanten till dom som sköter den vägen!!

I alla fall så tog vi oss runt Lagerlunda till slut, med alla benen hela, trots en liten misskalkylering av mig när jag ramlade i diket. Snöstolpar är ingenting vi jobbar med här tydligen, och det var så platt och fint plogat, och eftersom man helst ville undvika isgatan så höll man sig ju i kanten, och just där jag satte foten fanns tydligen ingen väg.. : ) Har som tur är ingen bild på just den incidenten, men däremot på den glashala vägen och i det här fallet så säger inte bilden mer än tusen ord, för det var extremt mycket halare än det ser ut... : )



Eller förresten.. det ser ganska halt ut på bilden också.. : )


I måndags så var det dags för Julle att få sig en ordentlig genomknådning av massören Anna. Nu när det har varit helger och allt så har det blivit lite länge mellan gångerna, så han njöt för fulla muggar. På vissa ställen så gör det ju lite så där ont-skönt som det kan göra när man får massage, och själva ont stunden är inte alls uppskattad av Julle som är lite småpipplig, men däremot om man bara tar lite till och han står ut, så blir det ju jätteskönt istället, och han står och gäspar och gapar och frustar och mår allmänt bra av massagen. Han hade lite spänningar i nacken  och även på både höger och vänster sida på "skinkorna". Om jag kunde det korrekta namnet på de musklerna skulle jag absolut skriva det, men tills vidare får ni hålla till godo med min egenskapade muskelbenämning..de som går bredvid svansen och sedan upp mot korset liksom ända fram till sadelläget nästan. Hamstrings är någonting som jag möjligen har hört, men om någon anatomiexpert ser det här så rätta mig gärna!
 Alla spänningar lossnade fint av massagen, och han har ju jobbat på bra med den muskulaturen sen sist, så säkert satt det lite slaggprodukter som skulle ut! Varje gång så kissar han ungefär 167 liter ( helt påhittat mått, bara för att ni ska förstå hur mycket det är.. ; )  )  efter massagen så någonting händer ju i kroppen på honom i alla fall.

Lilleman som har stått på boxvila med benet i gips som jag har berättat om tidigare är nu friskförklarad och går med sina polare i sin vanliga hage igen! Det är ju en riktig solskenshistoria än så länge, och han är sitt vanliga retsamma jag igen. Han har nu gått i den hagen i exakt 2 dagar typ och redan så är mitt täcke som har hållit hela vintern naggat på!! Så nu ska jag impregnera det med anti-bit i kriget mot Lillemans gaddar... Han är en riktig liten buse den där grabben kan jag lova.. men jag ska förhoppningsvis överlista honom och vinna slaget... hoppas jag i alla fall...  : )

Igår så tog jag mig en tur på stjärnan i ridhuset. Var ganska många som red samtidigt och det är ganska mysigt tycker jag. Alla är vana vid att många hästar rör sig i ridhuset, och vi har ju ridhusregler att rida efter så allting går lungt och sansat till. Fokus låg på travarbete, och efter värmningen så gjorde jag mängder med övergångar och trav-skritt och satt ner hela tiden i arbetstrav. Jag måste faktiskt säga att det går bättre och bättre. Vi tränade mycket på öppnor också, både i arbetstrav och lättridning, och vi hade lite meck igår med att han inte riktigt ville ta innerskänkeln, men trägen vinner, och tålamodet var på topp igår, så efter en stund så gick han i fina öppnor. Han hade inte blivit riden sedan i lördags också, så hade det inte varit för massagen dagen innan hade han varit ännu stelare. Nu fick vi bort många spänningar då, så då var det inte lika mycket att rida igenom som det annars är om han står i två dagar.



Jossan var snäll och fotade lite med min mobil.. : )

 När jag skulle strecha honom igår så stod en av de andra hästarna i stallet på gången och tittade på oss, och streching var det äckligaste han har sett på länge tror jag. Han stod och hotfrustade och vart stel som en pinne när jag stretchade Julles framben. Det vart inte ens bättre när jag gick fram till honom och gav honom en godis och försökte att lugna honom lite. Framben i stretchposition är tydligen inte att leka med... ha ha ha.. hästar är allt besynnerliga varelser..  ; )

Kram och Tjyyysss! : )