Träningsvärk a la grande!!

Oj oj oj.. två intensiva träningsdagar är över, och jag ser ut som en stelopererad invalido när jag går. I dagarna två har det hårdtränats i Asseduns ridhus kan jag lova.

I söndags så red jag lektion för tränar-esset Åsa. Julle hade inte gått ordentligt på några dagar och han var pigg som en mört. Men bara man får kontroll på energin så funkar det, och hellre att han har ordentligt med framåtbjudning är bara går och såsar. Vi tränar ganska mycket på att sitta ner i traven framför allt nu. Galoppen känns som jag börjar hitta känslan i, men han är inte den lättaste att sitta ner på faktiskt, och det märkte jag framför allt i går när han verkligen får med sig bakbenen och trycker ifrån så känns det som att jag inte har en sportslig chans att sitta ner, för han liksom skjuter mig ut sadeln. Och lägg till på det att jag typ i min hjärna har skapat ett särskilt rörelsemönster efter mina ryggproblem så det gäller verkligen att jag mentalt är med i matchen så att jag är med i varje rörelse och inte fuskar med min högersida, för då kommer jag aldrig hitta balansen.. Inte det lättaste kan jag lova..  Så det är verkligen hårdträning fortfarande på att sitta ner i balans i galoppen, och just den här veckan så tror jag att jag verkligen ska lägga fokus på traven och att kunna sitta ner och påverka på samma sätt som i skritten. Fokus Fokus Fokus! Annars är jag jättenöjd med lektionen och det känns som vi återigen har tagit ett kliv uppåt på trappan.. : ) och jag känner mig grymt stolt över min vita lilla häst. Han är en riktig kämpe..

Eftersom jag aldrig har testat att rida lektioner två dagar i rad, så var jag lite nervös över att han skulle vara trött igår, när jag skulle rida igen. Emanuel, min gamla tränare kom tillbaka på en visit! Det var ju bara hur roligt som helst att träffa honom igen. Han flyttade till Norge i Mars och jag har inte träffat honom sedan dess. Han tyckte att Julle hade blivit mycket bättre och byggt på sig fint!! Så jag, Åsa och Julle fick högsta betyg. Mina farhågor om att Julle skulle vara seg efter det hårda passet dagen innan visade sig vara helt i onödan. Han var grymt pigg igen och tyckte att skritta var ett onödigt påhitt, däremot full fart i trav och galopp var bättre. Efter kanske 30-35 minuter och efter ganska många glädjeskutt rätt upp i luften, så kom vi till arbete, och han gick superbra!  
Emanuel och Åsa är väldigt lika i deras sätt att träna, och det var ju skönt att man kände att det var på samma spår liksom. Vi tränade väldigt många tempoväxlingar och övergångar  just eftersom han var så laddad. Sedan tränade vi att starta och stanna med små, små steg innan. Vet inte om jag kan förklara så att ni förstår, men om vi kom i trav och skulle göra en övergång till skritt så skulle vi innan övergången göra flera halvhalter så han han nästan trava på stället några steg innan han gick över till skritten, och även tvärt om.. att jag samlade så mycket i själva övergången att de första och sista travstegen var korta och aktiva, och nästan på stället, innan vi gav oss av i trav. och sen gjorde vi ökning på långsidan, innan vi gjorde övergångar igen. Kanske 2-3 stycke på varje kortsida. Det var en jättebra övning för att få med sig bakkärran. Julle var däremot lite frustrerad i början i och med att han kände det lite som att det var dubbla signaler. Han tyckte att samtidigt som jag drev på lite så hade jag fortfarande ett stöd och då visste han inte riktigt om han skulle stanna eller gå, men när han fattade grejen så funkade det jättebra!

Vi gjorde även en del snygga ökningar på långsidorna igår, och han fick jättefina framben!  Men han varit lite för framåt och det var säkert lite jobbigt så han gick över i galopp ett par gånger i ökningarna, men det gjorde inte så mycket.

Tyvärr så fick jag inga bilder på någon av lektionerna, för jag hade ingen fotograf med mig, men förhoppningsvis kanske jag kan muta med mig en till nästa lektion så kanske ni kan få se lite nya ridbilder på den vita fina.. : )

Så jag är även supernöjd med lektionen igår, och det kändes nästan inte som att han hade varit borta så länge, och det var också roligt att se att Julle är i kondition nog att träna ordentligt två dagar i rad.. Det är nog mera jag som inte är i kondition nog.. jag var helt slut igår kväll, och min träningsvärk är inte att leka med idag. Men det är en lite skön plåga tycker jag... man känner att man har jobbat med kroppen ordentligt! Idag får han vila sig, men sen så sätter vi igång att träna övergångar igen.. : )

För att fira våra fina träningspass så tog jag och Lilly en lång promenad. Vi var ju tvungna att inviga hennes nya täcke och hon verkade att trivas alldeles ypperligt i det. Det ska hänga ner lite där bak eftersom de ska värma även lårmuskulaturen, så det satt verkligen perfekt på henne!

När vi var ute på vår promenad så såg jag någonting hel-lustigt på himlen. Det var liksom nästan som en regnbåge fast bara som två ljuspelare som gick upp mot himlen. Jag försökte flera gånger att få en bra bild på det, men det gick kanske inte så jättebra, men här är de som man kan skymta den på. Det var i alla fall jättevackert och vädret var ju gudomligt igår. Det är sådana här vinterdagar man skulle ha flera av, och framför allt när man är ledig och kan njuta av det vackra vädret. Det gör så himla mycket för humöret tycker jag när man får lite sol på sig, även om det nu är superkallt ute.

Kram och Tjyss så länge!!

En verkligen verkligen god Jul hoppas jag ni alla har!

Själv så satt jag på jobbet och pratade med alla våra trevliga kunder som trots julklappsöppningar och tomtebesök, hade lite tid över att dra larm.. : )
Det är både roligt och tråkigt att behöva jobba julafton. Det tråkiga är ju att man inte träffar familjen så värst mycket på en dag som man verkligen, verkligen vill tillbringa med sina nära och kära.., och det roliga är att man får dra ut på firandet lite, fira lite dagen innan med den finaste sambon i världen, fira på julafton med bästa kollegorna, och fira lite på annandagen med övriga familjen.

Måndag och tisdag den här veckan så fick Julle gå som vanligt och han har faktiskt kommit tillbaka bra ifrån vilan!  Han har gått fint i veckan när jag har ridit så det känns bra att han är tillbaka. Han har till och med varit lite överpigg av någon anledning och vi fokuserade väldigt mycket på galoppfattningar. Jag är faktiskt väldig nöjd med passen och hade en ganska bra känsla hela tiden.

I onsdags så trängdes vi nere på Tornby med typ halva övriga Linköping, så då var jag helt hästledig. Fick även svar på Julles blodprov som vi tog en gång till efter hans snuva.. och de såg jättebra ut!! SKÖNT!!!

Men igår firade Julle och jag vår alldeles egna lilla Julafton efter att jag hade slutat jobbet.
 I Onsdags var jag på Stallbutiken och handlade lite smått och gott, och små pärlor som de är så fick Julle en alldeles egen julklapp därifrån. Prima foderpåsar som han hälsar och tackar så hemskt mycket för.

Så här såg Julles julklapp från Stallbutiken ut.. : )

Utav mig fick han en moderiktig och välsittade ny grimma ( som troligen kommer vara söndernafsad av vänliga hagkamrater om max 2 veckor ), som han verkade ohyggligt tacksam över, och så lämnade jag ett paket som han fick öppna på julafton fullt med massor med godis i.. : )
Sedan hade Julle köpt fina nya foderpåsar till Tino i julklapp.. Julle sa dock att nästa år ska han vara ute i bätte tid med att inhandla sina julklappar för han får lite lätt torgskräck när det händer mycket runt omkring.. : )
Sen fick ju jag så klart en egen julklapp av Julle och den hade han även dragit med Lilly på. En snygg och välsittande fleeceväst av märket Pinewood, hade han köpt till sin morsa. Han är väl en redig gosse den där Julle.. : )  Det var så mysigt att vara i stallet dagen innan julafton.. sent på kvällen.. bara jag, Lilly, katterna och hästarna.. och det kändes riktigt som om stalltomten kunde dyka upp vilken sekund som helst i ögonvrån.
Det är faktiskt något magiskt med stall kring jul tycker jag.. kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men ja, någonting är det.  Min farmor berättade alltid massa historier om stalltomtar och hur arga de kunde bli om det inte var städat och fint hos djuren på julafton, och gud bevare den som var elak mot djuren. Så jag tog mig tiden att sopa rejält rent innan jag åkte hem, för att inte reta upp Asseduns stalltomte.

Eftersom jag då jobbar hela Julafton och dagen efter också så hade vi lite julklappskväll hemma dagen innan julafton. Vi grillade skinka och käkade skinksmörgåsar och drack lite glögg och bara mös. Det skedde även ett och annat julklappsbyte..

Jag hade planerat länge att jag skulle köpa en elgitarr till Jonte. Han har ju spelat akustiskt länge och börjar bli bra duktig på det, och så har han trånat lite efter en elgura. Hittade en bra på Musikbörsen, som var ett helt paket med både förstärkare och gitarr, som jag fastnade för. Snygg, stilren gitarr som passade dom som kunde lite gitarr sedan innan. Ingen dyrgrip, men ändå en som han kan ha ett tag innan han vill byta upp sig.
Den var riktigt lyckad och vi fick höra begynnelsen till riktiga rockriff igår kväll hemma på Ledingelunda.  Så den julklappen vart helt klart uppskattad.

Jonas nya gura står säkert placerat i gitarrstället.. : )

Lillys önskelista var lite svår att tyda, men till henne köpte vi ett täcke, och ett ben. Benet var ett älgben som jag av misstag inte ens kollade på prislappen på innan jag stoppade det i korgen, och det var nog det dyraste ben jag någonsin har inhandlat tror jag. Ett älgben som var..ja kanske 20 cm långt kostade 199:-. Var bara ren tur att jag inte tog det större som jag stod och kollade på först, för när jag kollade på den prislappen sen på väg ut så låg det på 599:-. Men det var hon helt klart värd, och det var en riktig hit!

Täcket hon fick var ett Back On Track täcke. Hon jagar mycket så här års och behöver hålla sig varm mellan såtarna, och så underhåller det eventuell träningsvärk på henne också. Använder ju BoT på hästarna sedan länge och jag tycker deras produkter är jättebra! Smidigt också de dagar man inte känner att man hinner linda honom efter ridningen så är det bara att sätta på stallpaddarna som även är magiska mot galliga ben... Jag använder också ett täcke på honom ganska ofta, och framför allt om han har gått hårt. Vill man veta mer om deras produkter kan man gå in här!

Täcket passade som handsken och det kommer säkert vara jätteskönt kalla vinterdagar!!

Och vad fick jag då kanske ni undrar!! Jo... det ska jag tala om.. Jag har gått och trånat efter en hjälm... Har ju skaffat mig ovanan att rida utan hjälm under hösten bara för att min som jag hade innan satt så illa att jag fick huvudvärk av den. Spände i pannan och var inte det minsta skön att ha på sig. Jonas har snappat upp mina klagolåtar om hur oskön den är, men att jag ändå vill rida i den för att slippa slå skallen i bitar om man åker av och slår i sargen eller nåt i ridhuset. Väldigt dumt...

Den jag hade suttit och trånat efter var en hjälm från Back on Track... ( jag är inte sponsrad även om det just i det här inlägget kanske kan låta så.. ; ) ) Deras nya hjälm har en ny teknologi som bygger på att det yttersta laget kan "röra sig" vid eventuellt fall. Den ska liksom ta upp friktionen som blir vid ett i-slag. MIPS-teknologi kallas det och den är utvecklad av KTH här i Sverige. Den är inte helt billig dock.. Den ligger på runt 3000:- och det är väl ingenting man går och köper direkt så där en vanlig onsdag... Men min fina, fina Jonas hade köpt den åt mig..
 Den är ap-snygg och sitter som ett smäck! Jag vart lite rörd nästan när jag öppnade paketet för uppenbarligen så lyssnar han på mig då och då i alla fall. I och för sig var det inte därför jag vart rörd utan att han själv hade tagit reda på vilken storlek det skulle vara och vart man kunde inhandla den, och det var liksom en tanke bakom allting.... : ) Sen är jag ju extremt blödig också i och för sig.. men någon ska ju vara det också.. : )  Fick även ett presentkort på Hööks som jag kan shoppa vad jag vill för... han är en keeper, den där Jonas... : )



Min fina, fina hjälm, och västen jag fick av mina små husdjur.. : )

Hoppas alla har en jättebra jul med nära och kära och pussar på era djur en extra gång!!! : )

Nu är det inte många dagar kvar till julafton! Många ska ge sig ut på vägarna, så ni som ska köra långt under veckan ta det försiktigt!

Den här veckan har sprungit förbi ordentligt, och vi börjar landa efter Mitzys bortgång. Det är så klart fortfarande en tagg i hjärtat när man går förbi hennes tomma box, men jag vet också att hon har det mycket bättre där hon är nu.

Julle har jobbat lite lugnare än normalt den här veckan efter hans sjukdom, men vi börjar att komma i form igen tycker jag allt! De dagar han vilar från ridningen så vill jag gärna att han ändå rör på sig i minst en timma, så då är det bara att ta på sig promenadskorna och börja knata .. I torsdags var en sådan dag. Han hade gått hela veckan och jag kände att det var dags för en promenaddag.
Det är ju inte världens roligaste sysselsättning direkt att gå runt, runt i en timma, men med trevligt sällskap så går det bättre! Jossan, min lillasyster, och hennes kompis Martina var det mänskliga sällskapet och Tino och Lilly var det fyrbenta. Tino tömkördes och det är så himla roligt att se, för han är grymt duktig. Går fin-fint på tygel och jobbar på bra, om det så klart inte kommer ett snyggt sto i närheten för då går han bananas... : )  Lilly hon körde 60 meter sprint därinne till hästarnas förtvivlan. Hon gillar att hänga med hästarna, och försöker då och då att få igång dom och busa med henne, dock med av matte rekommenderat säkerhetsavstånd.

The gang i ridhuset.. : )

I lördags så var det dags för min första lektion efter hans vila, och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med utfallet. Han kändes så klart lite ur form i början och vi hade ju bara jobbat lätt i veckan så han vart väl lite småchockad att det var dags att arbeta igen. Men efter själva uppvärmningsfasen i lektionen så gick han över förväntan! Han var lite tyngre i handen än vanligt, men det är ju helt naturligt efter vilan, men han släppte också fint och framför allt snabbare än tidigare. Galoppen är nog faktiskt det jag är mest nöjd med!! Den kändes fin och balanserad och jag kände att jag faktiskt kunde påverka honom ganska bra, så det var nog faktiskt det bästa galopparbetet vi har haft under hösten! Åsa har verkligen jobbat stenhårt med oss den här hösten ( och även jag och Julle har faktiskt jobbat stenhårt.. : ) )  och jag kan verkligen se tillbaka på den här terminen och se vilka otroliga framsteg vi har gjort och jag är grymt nöjd med oss alla tre!  
Jag är också innerligt tacksam till att vi har fått hålla oss friska både Julle och jag under hela hösten och kunnat träna på ordentligt. Vi kommer förhoppningsvis hinna med en lektion till i år, nästa vecka..  Läxa till nästa lektion är fattningar, fattningar och åter fattningar... Förhoppningsvis kan jag briljera med snygga, balanserade, fortfarande i form-fattningar nästa lektion.. ; )

På lördagskvällen så var vi ute och käkade julbord med våra nära och kära vänner.. : ) Vi träffades först hemma hos Emil och Maria på lite glöggmingel och sen tog vi en taxi upp till Wärdshuset i Gamla Linköping och käkade det godaste julbord jag någonsin ätit tror jag. Det fanns verkligen ALLT! och det ända jag är besviken på är att jag inte fick i mig mera mat! Man försöker ju verkligen att proppa sig så mycket som möjligt, när det är så där gudagott, men till slut fick även jag känna mig besegrad.
Skulle finnas en extra magsäck att koppla på när nöden kräver.. : ) Vi hade jättetrevligt och jag tror vi satt och käkade och snackade i 4 timmar innan vi gav hos hem till Emil och Maria igen för lite "efterfest". Vart en mycket trevlig kväll med både musikquiz och Guitar Hero... : ) Tyvärr så vann inte tjejerna musikquizet, och det berodde framför allt på att jag förlorade en omgång sten, sax, påse, om vem som var först att räcka upp handen på frågan... Tror det var en poäng som skiljde oss åt... Bittert!! ; )  Är i alla fall jätteglad att vi kunde få ihop en träff så här innan jul och bara träffa alla och umgås med alla fina vänner.  Ni är guldklimpar varenda en av er!!



Världens godaste mat med världens goaste gäng!!

 Rolig fest på lördagen resulterar ju i ganska seg söndag.. : ) Men jag kände mig ändå efter omständigheterna pigg så jag startade dagen med en långpromenad i snöstormen, och jag kan väl säga att jag har tagit långpromenader som har varit under bättre omständigheter, men klär man på sig som en eskimå som jag gör den här årstiden så är det ganska trevligt ändå!  Efter promenaden så satte jag igång och storstädade huset eftersom jag jobbar hela veckan nu fram till söndag, så det var lika bra att ta tag i det på en gång, och jag var lagom klar tills Jonas vaknade till liv....

Tog en eftermiddagstur till stallet för att pyssla om Julius. Söndagar är han lediga dag och då pysslar jag bara om honom. Mockade och fixade iordning all mat, och bytte till pyjamastäcken osv. Under den här korta men intensiva stunden i stallet så lyckades jag med konststycket att för första gången på mina ja, minst 15 år i sadeln bli sparkad.. och inte lite heller.. : )

Julle har en boxgranne.. den boxgrannen hade just idag blivit lite skvatt galen och stod och allmänt betedde sig.. sparkade lite i väggarna och småskrek som när de hälsar på varandra typ ( han står på boxvila som en parantes och någonting måste man ju ta ut energin på :  ) ). Jag skulle ta ut Julle och höll på att ta av honom täcket och hade då boxdörren öppen som jag alltid har. Väluppfostrad gentleman som han är så går han ju inte ut förens man ger tillstånd till det. Han stod där och skötte sitt, och skulle som vanligt hälsa på sin granne. Grannen blir då lite smått förvildad igen och börjar återigen skrika och sparka till i väggen och Julle skriker också till och sparkar upp sitt framben i blotta förskräckelsen och i vägen för hans framben är mitt lår!! Fick mig en rejäl lårkaka och blåmärket växer för varje sekund.

Men jag fick mig en tankeställare i debatten som säkerhetstänkandet inom ridsporten. Det är så lätt hänt att olyckan är framme när man minst anar det och det hade räckt med att han hade hoppat lite, lite högre så hade han träffat mig i magen, och Julle är verkligen världens snällaste häst, och jag brukar faktiskt vara ganska ordentligt med att inte ta någonting för givet även om jag känner hästen väl. Men som sagt.. en sekunds oförsiktighet och otur kan resultera i ohyggliga skador egentligen. Så det får bli dagens tänkvärt.. Även om man hanterar sina gosegrisar varje dag så är det flyktdjur och man kan aldrig vara nog försiktig när det kommer till säkerheten kring hästarna.

Jag klarade mig fint den här gången med ett blåmärke lika stort som ett tefat på låret, men jag fick mig en betydligt större tankeställare.

Jag och mitt blåmärke som i stort sett kan vara en alldeles egen kroppsdel för tillfället.. Jonas hävdar dock att han såklart har haft MYCKET!! större blåmärken i sina dar.. jag tvivlar starkt.

Så måste jag då tyvärr skriva inlägget med stor sorg i hjärtat.

Igår den 13/12 2010 kallade änglahästarna på vårt gamla sto Mitzy. Hon fick leva ett bra hästliv i 22 år och vi är hjärtligt tacksamma för allt hon gav oss.

Som jag skrev i lördags så var hon lite hängig redan i början på helgen men det verkade som om det hade ordnat till sig på söndagen. Hon hade ätit lite bättre, och var lite piggare, och jag skulle ju ta en premiärtur på Julle ut på slingan efter hans viloperiod, så Jossan och Mitzy hängde med och promenerade. När hon kom in efter promenaden så ville hon inte äta så jättemycket, och verkade lite trött igen. Vi provade att ge henne lite annan mat, som hösilage, och det funkade lite men sen stod hon mest och hängde. Ingen feber dock utan ja, bara allmänt trött. Ute på slingan var hon pigg och alert, och det kändes som om hon tyckte det var skönt att komma ut.

Jossan kollade till henne under kvällen och hon verkade ganska tillfreds. Men fortfarande hade inte ätandet och drickandet kommit igång ordentligt.

Igår morse så ringde Jossan till mig tidigt och meddelande att pappa hade ringt från stallet och sa att Mitzy inte var okej. Hon hade inte ätit och inte druckit under natten och brydde sig inte så värst mycket om när de andra hästarna gick ut.

Vi hade ju redan innan pratat lite om att det har varit mycket för henne den senaste tiden och eftersom hon började bli ganska gammal också så var det nog snart dags att ta ett beslut om ett värdigt avslut för henne. Det vi ville undvika var ju det skulle bli ett akut beslut,  om hon vart så dålig en dag att vi var tvungna att göra det direkt, eller att någonting skulle hända så att hon i smärta skulle gå ifrån den här världen.

Därför kändes det igår som att hon själv hade tagit beslutet åt oss. Livsglädjen hos vårt fina bruna sto var inte kvar längre. Jag var på jobbet och Jossan fick en tid på kliniken i Mantorp ganska omgående. Jag mådde verkligen helt kass, för även om det är det enda rätta beslutet så är det ju fortfarande en enorm saknad av ett djur som har varit i familjen så länge, så jag gick hem från jobbet så fort det fanns möjlighet till det.

Jossan och Linus lånade lastbilen och åkte till Mantorp. De fick komma in direkt och Mitzy sederades, och togs sedan ut till boxen och fick där en injektion av avlivningsvätskan. Det tar bara 10-15 sekunder för dom att somna, och efter det sen så kan man gå in och säga sitt farväl om man aktar sig noga för eventuellt blod från kanylhålet. Det är mycket farligt för oss människor såklart.

Efter att de hade sagt hej då så ringde Jossan till mig och vi fick gråta ut lite tillsammans. Jag önskar bara innerligt att jag hade kunnat komma ifrån jobbet tidigare och följa med henne dit också. Men ibland så går det inte som man vill, och jag vet att hon gav Mirran en puss från mig också.

I all den här sorgen så finns det även ett ljus av lättnad att det är över, och att hon nu slipper känna en enda åldeskrämpa längre, utan kan ung, pigg och frisk springa runt på de evigt gröna ängarna och äta hur mycket gräs som helst, och återförenas med gamla vänner som redan har lämnat jordelivet.

Hon var den snällaste häst man kan tänka sig. Kunde sätta upp vem som helst på henne utan att vara nervös. Hon tog alltid hand om ryttaren på bästa möjliga sätt. Ingen har under hennes 22 år ramlat av den där hästen.. Jag var bara 8 år när vi köpte henne och Jossan 6 år, och efter ett försök till travkarriär så togs hon av banan för att bli ridhäst till Josefine framför allt, och det har hon sedan förblivit.  När vi köpte henne som 2 veckor gammalt föl, så satt hela våran familj hela den sommarens semesterdagar  i hagen tillsammans med fölstona och klappade henne, borstade henne, vande henne vid grimma och grimskaft, och lyfta hovarna,  och gav henne de allra godaste klöver man kunde hitta på Roxtorp, och hon var såklart helt tam efter sommarbetet.

Saknaden efter henne är som sagt enorm. Men efter allt hon har gett oss i alla dessa år utan att en enda gång ifrågasätta våra önskemål så var hon värd det här. Sluta innan det hade gått för långt. Vi hade säkert kunna ta ut en veterinär igen som hade gett lite smärtstillande, och försök att få igång framför allt magen på henne igen, men vad hade det gett henne egentligen? Vi såg ändå att tiden snart var kommen och även om man såklart gör vad som helst för att få ha henne hos oss ett tag till så måste man tänka helt oegoistiskt och se det enbart för hennes skull. Och det är väl egentligen förbannelsen med att skaffa husdjur. Det kommer en dag när man måste ta beslutet om att nu är det dags... att tiden som följer enbart kommer vara en transportsträcka till ett liv som ingen häst eller hund är värd. När de själva känner att de inte utan mediciner och veterinärer skulle överleva så länge till.

Det är obeskrivligt hemskt att ta beslutet, men om man har detta i åtanke så blir det lite lite lättare, och man kan faktiskt i all sorg känna att man gjorde det enbart för en käraste väns skull. Att de skulle slippa lida och få ett lugnt och fridfullt slut, och det fick hon, vår kära, speciella och oersättliga Mitzy Surprise!!

Dessa bilder får avsluta det här inlägget. Det är vår sista fina solskenspromenad på slingan i söndags. Hon var ganska pigg och vi tog en liten stund att bara stå och njuta i solskenet med våra kära pållar. Det var sån himla tur att vi tog den här sista myspromenaden för den kommer vi alltid att minnas, och det kändes som om hon verkligen tog sig tid att njuta av det underbara vädret. Kanske kände hon på sig att hennes tid snart var slut.



Sov Gott lilla flickan.. Vi saknar dig massor!



Vi gick där.. pratade inte så mycket.. bara njöt av vädret och våra fina hästar.. vi visste inte då att det var sista gången Mirran skulle kunna följa med oss, men vi är tacksamma idag att vi fick avsluta på det här sättet. Tillsammas

Det var ändå skönt att komma till stallet igår, och prata med alla underbara stallkamrater som stöttar och kramar i alla lägen, och självklart även träffa de två hästskurkarna som vi har kvar. Man får perspektiv på saker och tid och under ridningen igår så var det som att Julle och jag hade en liten pakt om att idag är ingen dag för bråk från någon av oss utan idag så är vi bara tacksamma att vi har fått den här stunden tillsammans, och det resulterade i ett mysigt joggingpass i ridhuset!

Krama era djur extra mycket idag! Det förtjänar dom!

Äntligen börjar jag se att Julle mår bättre. Idag och igår fredag kändes det som att han börjar återhämta sig från sin vintersjuka, så imorgon tänkte jag faktiskt premiärrida en liten skritt-tur! Hoppas han känner sig lika ridsugen som jag är!!

Har haft en vecka som det känns verkligen bara som jag har jobbat och varit i stallet. Upp tidigt och åka dit och tempa och även ha koll på hur han äter och dricker under natten, sedan jobba, sen direkt efter jobbet ut till stallet igen för att tempa honom och promenera och linda ben, och medicinera, och kolla igen hur han har ätit och druckit under dagen.. så i går kändes det som jag var helt slutkörd. Fick svar på proverna i Tisdags och de var ju ungefär vad vi förväntade oss.. låg skithögt på infektionsvärdet, lite lågt på Blodvärde, och ja, proverna togs ju när han var som sämst, så vi ska ta nya blodprover i veckan igen för att se att de förhoppningsvis har blivit bättre. Sen har jag även beställt lite nya tillskott till honom som jag ska ge efter vi har tagit blodproverna. Eftersom han låg lågt på HB så är det ett tillskott från Equistro som heter Hemolyt om jag inte minns helt fel som han ska få som förhoppningsvis ger honom en liten vitaminkick.. : )

Julle kompisgnabbas lite med boxgrannen.. ett välkommet tecken på att han känner sig lite bättre

Det man däremot har fått njuta av är alla tidiga morgonpromenader med Lilly. Hade ett litet ticks för mig under veckan att alltid stanna med bilen på olika platser för att rasta henne efter stallet. Är lite hemligt kär i soluppgångar. Energikick!!

Men det känns skönt att jag börjar känna igen min pigga, alerta, vita lilla fining till häst igen.. Det är bland det värsta jag vet när mina djur, gud förbjude, blir sjuka.. Gör ont i hela mig när de har ont och mår dåligt..

Men ni kan ju tänka er hur taggad jag var att efter en lång dag, ladda om igår och gå på årets julfest med jobbet. Efter att jag hade varit ute i stallet efter jobbet, så var jag duschad och klar att åka in till stan igen vid 20 på kvällen. Men det var tur att jag åkte dit för det är alltid roligt att träffa alla i ett forum där man kan ta sig tid att bara stå och snacka lite, och även träffa dom man inte ser så ofta.. Så det ångrade jag inte! Däremot så var jag chafför, så det blev inga smaskiga juldrinkar för mig inte, men faktiskt i ärlighetens namn hade jag lika kul ändå och defenitivt roligare idag än många andra har kan jag tänka mig.. : ) Något som också var lite roligt var att de hade After-ski tema på Julfesten och hade uppmanat alla att klä sig i full skidutrustningen.. : ) Vissa nappade på temat med hull och hår, och vissa nöjde sig att som mig ta på sig en rolig mössa, ett bar snowjoggings, och en lusekofta... Vart lite varmt efter en stunds dans bara...


Nattsudd (bokstavligen) på Tornet.. : )

Däremot så har dagen idag inte alls blivit som jag tänkte mig... Jossan kom och hämtade upp mig och vi drog till los stablos.. Vi fixade iordning allt till våra hästar, och av en slump så tänkte jag bara att jag skulle kolla till Julle i hagen.. När jag står där och tittar vad han styr med så ser jag hur två av stona i hagen bredvid börjar att bråka med varandra och det slutar med att den ena "hotar" ut den andra genom grinden på hagen. Jag ut, och eftersom vi har som en liten extra grind utanför hagen så stannar hästen i den hagen, men de andra, ville hemskt gärna följa med eftersom övertråden på grinden var av. Jag får hjälp av Jossan och hon hämtar det stoet som hade gått genom grinden och jag står och försöker att hålla de andra på rätt sida om staketet eftersom det inte direkt var lämpligt för 7 ston att komma rusande in i stallet just då. De var helt vilda och brallade och tramsade, och tillslut så kunde vi släppa dom.

Jag märkte direkt att Mitzy fattades vid grinden och sa åt Jossan, efter hon hade tagit in stoet att gå ut och kolla efter henne för jag började ana oråd redan där. Hon är alltid en av de första vid grinden vid insläppningstid. Jossan går ut och se att hon står längst upp i hagen med vill inte komma. Under tiden Jossan går och hämtar henne så släpper vi in de andra hästarna också. När Jossan kommer fram till grinden så är det någonting som inte är som det ska med Mirran. Hon är helt skummig i munnen och det liksom kurrar om strupen på henne till och från, typ som om det kurrar i magen.  och vi tycker även att hon andas tungt..

Vi får faktiskt lite smått panik och tror att hon är skadad i strupe eller lungor eller liknande och kastar oss givetvis på telefonen till veterinären. Under tiden vi väntade på veterinären så tempade vi henne, och ingen feber, men hon äter inte heller och ljuden från stupen fortsatte. Däremot så både bajsade och kissade hon under tiden vi väntade, så det var ju ingen förstoppningskolik i alla fall.

I stunden hetta vill man ju såklart tänka positivt, men i och med hennes ålder..  hon är nu 22 år gammal så får man också väga in att hon har levt ett långt och bra liv, och man måste vara osjälvisk när man tar besluten om hur mycket behandling och åtgärder man ska sätta in för att hon ska klara sig. Hennes liv har så här långt har varit ett värdigt hästliv och så ska det förbli, och det har man ju såklart i åtanke vilket gör att det blir så mycket mer känslofyllt när hon är dålig.. framför allt för Jossan såklart. På yngre och starkare hästar är man ju redo att sätta in allt som krävs redan för början eftersom de även skulle klara en tuffare behandling och eventuell rehabilitering säkert mycket bättre.

Veterinären kom och lyssnade på magljud, hjärta, och lungor och efter en stunds undersökning så ställde hon diagnosen kolik. Troligen så har hon ätit för mycket snö, och snön i sig innehåller väldigt mycket luft vilket orsakade bubblet i halsen och så stog hon ju och liksom tuggade ihop skummet i munnen pga av luft som ville upp.. Det har tydligen vart mängder med snökoliker i år för veterinärerna. Men jag har aldrig sett några sådana här sympton på kolik förut, men kolik verkar vara en helt vetenskap i sig själv...  Hon fick i alla fall B-vitamin och svagt smärtstillande, och muskelavslappnade intravenöst, och Jossan skulle promenera henne 10 minuter varje timma. Vi skulle även ge henne lite ljummet vatten, och då inte direkt från varmvattenberedaren då det kan innehålla bakterier som slår ut magen, utan att hälla kokande vatten i kallt och få till en lagom ljummen temperatur.

Nu innan vi åkte så var hon lite bättre. Har inte börjat äta ordentligt ännu, men ändå visat lite intresse för maten och så fick hon i sig lite betforvatten, så förhoppningsvis släpper det av ordentligt inom några timmar. Jossan har koll på henne så att hon kommer igång att äta innan hon åker hem. För det gäller ju att se till så att de dricker åtmindstone och pillar i sig lite mat.

Men håll alla tummar ni har för att det går åt rätt håll med gamla Mirran.. Det behöver hon!

Kram kram

Satt och tänkte på det.... snart är det Lucia.. den mörkaste tiden på året.. men det som är bra är att sen vänder det!!! Det blir sakta med säkert ljusare.. och om typ 14 veckor ungefär så kan vi kanske sitta mot en vägg i solen och steka näsan lite i alla fall... och 14 veckor går faktiskt ganska fort..

 

 

Nu till tråkigheter... Lilla vita hästen är krasslig... Började i Fredags förra veckan med diarré som jag i och för sig inte reagerade på speciellt mycket.. Han kunde ju kanske ätit lite för mycket snö, eller nåt sådant. Men sen kom feber på lördag kväll, och på söndagen så hade hans bakben svullnat upp och framför allt det vänstra som var tjockt som tusan. Då febern gick upp till 39,6 på söndagseftermiddagen så tog jag ut en veterinär.

 



Stackars liten står i sjukhage och var allmänt krasslig i söndags



De kunde väl inte säga egentligen vad det var,men när vi började prata lite om det i stallet så är det flera hästar som har haft något av symtomen, typ svullna ben, eller diarré och någon har haft feber så det känns som det är någonting som går. Veterinären tog i alla fall alla blodprover man kan ta, i och med att bli-sjuk-på-en-helg-när- veterinärerna-är-extra-billiga-förbannelsen satte in så är man uppe i självrisken bara de sätter sin fot på stallplan, så är det lika bra att slå på stora trumman när de väl är där. Får nog svar på proverna idag hoppas jag.

 

Man får liksom vänta ut det här viruset eller vad det nu är...Finns ingenting speciellt och ge, och i och med att han var skitkass i magen så är det bara dumt att sätta in antibiotika, för då kan ju magen krascha helt och hållet  men han fick Metacam mot febern, och sedan så ger jag ett mag- och tarm medel som jag just i denna stund glömt bort vad det heter. Kan återkomma i frågan.. : )  Så varje dag nu har jag varit uppe i ottan och åkt och tempat honom på morgonen och så har jag även tagit en tur dit på lunchen och efter jobbet såklart, för att kolla till honom. Ett jäkla farande fram och tillbaka kan jag lova..
 Febern och diarrén är borta nu, och benet är bättre. Han är dock fortfarande lite hängig tycker jag, och vilar såklart tills han är på G igen...  Något som man kan ge lite i förebyggande syfte är ju de vanliga proviva sopporna, som faktiskt brukar vara ganska uppskattade av pållarna.. Finns ju nypon, blåbär, jordgubb och allt möjligt. De innehåller bakterier som ska finnas naturligt i magen, och det vet ju alla att stark mage ger starkt immunförsvar... : )

 

Jag som hade tänkt att roa mig att rida i en sadel jag har hemma på prov. Det är en Amerigo DJ som vi ska testa om den ligger bra på Julle. Red i den i Fredags och även i lördags, för när jag tempade Julle innan min lektion så hade han ingen feber, så jag red på som vanligt även att han var lite dålig i magen. Var först på kvällen som febern kom ordentligt.

 

Sadeln är ju grymt skön att rida i, och så betalar man därefter också. Än så länge är jag inte helt säker på att det är vår sadel, men å andra sidan har jag ju inte kunnat rida i den mer än två gånger så vi har inte bestämt oss ännu. Red i den på lektionen i lördags, och jag tyckte den åkte fram lite då, men jag ska prova utan padd också när han blir frisk sedan så får vi se vad vi bestämmer oss för. Det är ju ungefär som att köpa en mindre begagnad bil, så det är väl ingenting man gör i en handvändning direkt... Ska kännas efter en hel del i den här sadeln innan jag bestämmer mig helt.

 

Lektionen i lördags gick faktiskt jättebra.. och med tanke på att han kanske kände sig lite däven också så gick den superbra. Tempade som sagt honom innan lektionen och han hade ingen feber då och han kändes pigg och rida och bjöd på ordentligt så allting gick fantastiskt bra. Det tar ett tag att rida in sig i sadeln kan jag lova, så vi hade ju några missförstånd, men fokusen låg på sitsträning och att sitta i balans hela tiden oavsett vilka överraskningar som bjuds.. : ) , och det kan man nog aldrig träna för mycket på. Men nu måste vi finslipa mer på min sits när han gör som han ska, så vi blir ännu mer samspelta.. och jag var grymt nöjd med att jag kunde sitta ordentligt i galoppen också. Får givetvis verkligen tänka på min högersida men gör jag det och verkligen fokuserar så blir det faktiskt bra, och han är grymt fin..  Han har faktiskt ganska bra gångarter ska jag säga er! : )

 

Efter lektionen är han ju så klart inte riden och vi tar det lugnt så han verkligen blir frisk innan vi sätter igång igen, så det vart en liten vintervila ändå.. Det är ganska roligt det där.. Hade många funderingar kring att jag skulle ställa av honom ett par veckor i December och bara promenera honom, men jag var lite av och på, och ofta när jag är osäkert på hur jag ska göra så löser det sig ändå med att det kommer någonting som gör att han måste vila en vecka eller två.... : ) Så jag ska sluta tveka när det gäller, lågträningsperioder och bestämma mig på en gång så kanske jag slipper några skador eller sjukdomar.. : )

 

Någon som däremot inte känner sig krasslig är våra lilla illbatting till byracka Lilly! För att roa henne lite extra så tog jag med mig henne till en av kommunens hundgårdar där man kan rasta sina hundar i ett stort inhägnat område. Jag måste verkligen berömma dom för detta initiativ, för det är ju hur bra som helst! Roligt är det också att busa med massor med nya kompisar. Jag var i den som heter Elsas rastgård, som ligger i Lektorshagen, typ vid Flamman, eller bakom kyrkogården kan man kanske egentligen säga,men jag parkerade bilen på Flamman. 

Lilly och hennes nya polare in action på Elsas rastgård i Lektorshagen Valla.. : )

Var flera olika hundar där, och det kom några nya när de lekte som bäst, och det var hur trevligt som helst att stå och tjattra lite hundsnack med tjejerna som kom dit och hundarna busade järnet! Blir absolut flera turer dit, och nästa gång tänkte jag prova någon av de andra som ligger nere vid Stångebro, eller vid Braskens Bro.

Kan inget annat än njuta av det underbara vintervädret vi har just nu. Sol och snö är fasiken minst lika bra som sommarvärmen.. Men om jag ska vara lite mer svensk och klaga en smula på vädret så kanske det inte behöver vara 26 minusgrader som det var i måndags morse, för jag tycker det är lite, lite för kallt när man känner att näsan liksom fryser ihop... : )

Vacker vintermorgon på Lagerlunda Herrgård

I tisdags när jag var i stallet efter jobbet så tror jag att det var ett under att jag kunde ta mig fram på två ben. Jag hade 3 byxor på mig, underställ, ridbyxor och termobyxor, och på överkroppen hade jag underställ, t-shirt, stickad polotröja, fleece, och en supersupervarm dunjacka... För det värsta jag vet är att frysa... jag verkligen, verkligen ogillar det i högsta grad! Så det är lika bra att bulsa på sig.. och ta av sig lite om man nu mot all förmodan skulle bli varm.

I måndags hade jag en ledig dag. Jag började dagen med att rida lektion, och GUUUUD vilken lektion sedan. Han var sjukt bra, och jag med faktiskt.. det blir ju liksom en kombination när jag kan koncentrera mig på viktigare saker än att se till att han inte bär sig åt..  : ) Jag hade för en gång skull bra med tid, och kunde rida fram ordentligt innan Åsa kom. Jag red ungefär 30-40 minuter innan, så när passet var färdigt så hade han gått en och en halv timme, och det verkar vara ett jäkligt bra upplägg... för fy fasiken va bra det gick. Allt bara klaffade och fungerade och han låg skitbra i handen hela tiden, och stadigt med för den delen så jag kunde bara sitta tillbaka och fokusera på vad jag skulle göra. Det är för sådana här pass som man sitter och tragglar de passen det går käpprätt åt H..

Vi har verkligen fokuserat på att vara konsekventa hela veckan från förra passet, och så har jag varit extremt noggrann med att verkligen överösa honom med beröm så fort han gör rätt... och då menar jag inte säga duktig till honom utan verkligen slänga mig om halsen på honom och verkligen överösa honom med klappar... och han blir verkligen sååå nöjd då och ger en liten gnutta till nästa gång...  
Jag var så himla glad, lycklig, stolt, tacksam, ja allting samtidigt för under just det här passet så gjorde han allting bara så bra..  Om jag skulle vara lite svensk igen då, så är det fortfarande lite missförstånd i galoppen, men det är enbart mitt fel. Han gör det jag säger till honom, det är bara att jag måste bli starkare i min högersida, och det går sakta framåt, så förhoppningsvis om jag kämpar lika hårt som Julle så kommer det rätta till sig snart..
Jag hoppas att jag kommer få ett likadant pass snart igen, för sådana här dagar är det verkligen så roligt att rida, och man känner att allting går lätt... så påminn mig nästa gång jag har haft ett djävuls-pass att det finns bra dagar också.... : ) Han är verkligen min stjärna den där lilla vita rackaren...

Jag måste återigen skicka så himla mycket tacksamhet till Åsa, för vi är verkligen en produkt av hennes superbra träning. Hon står ut med mig när tålamodet tryter, och jag blir frustrerad, och får ordning på mig när jag tänker i fel banor, och är verkligen den bästa på att peppa så man får energi att ta nya tag igen.. Kan verkligen inte begära någonting mer från henne.. hon är super... och även om träningen kanske inte går helt som man planerat så känner man sig aldrig nedstämd när man är klar utan det finns alltid någonting positvt hon plockar fram från passet, så ja... henne håller jag hårt i!

Efter denna alldeles utomordentliga början på dagen så började det gå lite utför senare.. : ) Jag hade bestämt sedan innan att jag och några vänners lilla dotter skulle baka lusekatter tillsammans, så jag hämtade upp henne på fritids och vi tog först en liten shoppingtur inne på Tornby för att fylla på förråden med lite smått och gott. Sen fortsatte vi hem och hämtade min syster Pernilla och hennes två grabbar, som också var laddade för lite bakning. Ungarna hjälpte duktigt till med allting.. när vi precis var färdiga för att sätta igång och blanda ihop allting, så hördes en smäll från köket och vips så  ligger all degvätska på golvet.. en liten, liten nisse hade råkat fastna i handtaget på kastrullen. Men ingen ide att gråta över spilld mjölk, så vi satte genast igång att göra ny...

Vi skulle tagit detta som ett tecken, men det gjorde vi tyvärr inte. Även Jonas syskonbarn anslöt sig till skaran lite senare, och när vi hade som mest julstämning och vi knådade ihop våra snygga lussekatter så hittar plötsligt en av ungarna en glasbit i degen!!! Pernilla och jag vart förstås förskräcka och börja forska i vart denna glasbit kom ifrån och vår utredning fastslog till slut att det var en flisa från den skålen vi hade gjort degen i som var problemet. Eftersom det fattades två bitar som vi inte hade hittat ännu, så var det förstås med vemod vi berättade för alla ungarna att de inte kunde få äta sina fina egenskapade lussekatter.. Beskedet mottogs med blandade känslor.. vissa av barnen tyckte tjusningen i att baka mest låg i att knåda degen, medans andra gärna hade sett att de fick äta upp sina bakverk. Men det var ju tyvärr ingenting att göra. Det är ju inte speciellt hälsosamt att käka lussekatter kryddade med en och annan glasbit i. Vi får se till att nästa gång vi sätter igång och bakar så blir det i en plastskål istället... : )

Vart ju lite uppgiven stämning eftersom vi hade räknat med ett riktigt lussekattskalas efteråt, så jag roade mig med att adventspynta huset istället när alla hade åkt hem. Det blir så mysigt när alla ljus är uppe. Det behöver vi så här i vintermörkret.

På tisdagen efter jobbet så åkte jag ut till stallet för att rida på stjärnan en sväng. Det var ju fasiken så att ögonlocken frös fast i tisdags. Men Julle gick så himla tufft på måndagen så jag var tvungen att trotsa kylan och jogga honom lite i ridhuset. Han var så klart lite muskeltrött, men han jobbade på bra också då också. Det var nog mest jag som frös fötter och fingrar av mig, så passet varade bara 45 minuter eller någonting... Han fick rulla på lite i alla gångarter bara för att komma igång lite, så kanske han slipper den värsta träningsvärken i alla fall... : )

Gav hästarna kvällsmat, och de mottog den med stor glädje.. När det är så här kallt så får man sticka till dom lite mera mat, och speciellt de som står i kallstall eller på utebox så de kan hålla värmen ordentligt, för huvaligen vad kallt det blir för dom när de står still så där. Vårat stall är ju i och för sig varmt... blir sällan under nollan där, men vi sticker till dom lite extra ändå, just för att de står inne mer nu också när det är så kallt ute...


Peace out så länge!!!  :  )