Hästen är knäckt... : )

 Julle vilar efter tisdagens kiropraktorbesök. Han står alltid tre dagar efter att Anders har varit och knäckt på honom. Anders kommer ungefär en gång i kvartalet för att känna igenom så att Julle inte har några låsningar. Julle har ju lite problem med att hans bäcken är lite snett, så oftast får han knäcka tillbaka det igen. Den här gången så fick jag strålande nyheter, att det inte alls var lite farligt som det brukar vara. Kanske har vi äntligen lyckats bygga upp rätt muskulatur så det inte drar tillbaka hans snedhet längre. Allt var ju inte borta och han var fortfarande lite sne, och han behövde manipuleras i bäckenet som vanligt, och även i nacken vilket är en följd lite av att han snedbelastar kroppen när bakkärran sitter fast.  Men nu är han loss och lös, och imorgon ska jag rida honom efter vilan får vi se hur han känns, grabben. Hade även tagit på mig att ta fram och ta ut en av de andra hästarna i stallet som också skulle få sig en genomgång av Anders. Hon skötte sig sig prima både i gången och på vägen ut till hagen efter behandlingen, för annars kan hon vara en sådan rackare som har ganska bråttom ut och in.. Tid ska icke förspillas på att ledas hit och dit..! ; )

Anders berättade väldigt intressanta exempel på hur muskel och ledmedvetna hästar är själva. De är djur som är skapade för rörelse, och väldigt kroppsmedvetna på det sättet. De känner ganska tydligt om det är någonting som inte stämmer i kroppen, och det syns även tydligt på Julle när Anders är där att det händer någonting med honom.. Han smaskar och gäspar, och ser allmänt tillfreds ut. Nästa gång Anders kommer är det förhoppningsvis vår ut.. : )

Även min lilla söting till hund har varit hos veterinären. Det var dags att få en spruta med lite smått och gott i och vi brukar passa på att göra en liten allmän check-up på henne då. Hon vägde 13,7 kilo och hängöron som hon har brukar de även kolla öronen så det inte är någon inflammation eller annat obehag, men de var jättefina! och hon var även  jättefin i hullet enl. veterinären. Hon skulle inte vara tjockare och inte smalare heller, så vi får försöka hålla den här vikten. Det är ju lite svårt att balansera hennes diet när det är jaktsäsong, för då förbrukar hon så otroligt mycket energi, och sen när jakten med hund avblåstes vid jul för att det vart för mycket snö, så varken hundar eller de vilda djuren mår bra av drevjakt då...så blir det ju så abrupt slut på det hela. Från att jaga 6-7 timmar om dagen hela helgen, till att inte få springa lös alls.. det är en stor omställning, och det är fysiskt omöjligt för oss att trötta ut henne på samma sätt som när hon jagar. När hon jagar så använder hon alla sina sinnen och det gör ju även det att hon blir "fysiskt trött" på ett helt annat sätt, och kan verkligen sova i flera dagar efter en jakt. Däremot när snön försvinner lite mer så kan man cykla med henne till exempel för det funkar bra för den fysiska tröttheten. Även när hon går eftersök, eller vi lägger spår till henne så blir hon trött mentalt också. Även om det oftast inte är så fysiskt ansträngande så använder hon näsan väldigt mycket, och det är också extremt bra för att aktivera henne, för nu är det långt till nästa jakt med hundsäsong.. : )

Men i vinter så har Jonas troféevägg fyllts på ordentligt. Vi har haft många och långa diskussioner om vart han skulle sätta upp sina troféer som han är så stolt över. Det är väl bara en jägare som kan komma på idén att hänga upp döskallar i vardagsrummet.... Inte jag i alla fall...  så till slut efter kompromissande hit och dit, så fick han väggarna i "hans" rum.. datarummet och trappan upp och där kan det ju vara ganska fint att ha dom. Den stora älgen är skjuten i Ledberg, och hjorthornen till höger är en hjort som Jonas sköt för Lilly, så det är en äkta teamwork-trofée som Lilly med är stolt som bara en byracka kan bli över!! Hon har gått jättebra hela säsongen, och det var ju egentligen hennes första riktiga! Han hade även att par jättestora betar från en vildsvinsgalt som han sköt, men dom tyckte Lilly passade som tuggleksak, så hon strimlade en i tusen bitar... Husse lärde sig en läxa att kroppsdelar från saker som Lilly jagar är bäst att gömma undan ordentligt... : )

Så här på vårkanten så är det ju många högtider och helgdagar att se fram emot, och någonting som jag sannerligen ser fram emot är semle-premiären!! Jag tror att om jag verkligen försökte och ville, så skulle jag nog kunna äta hur många semlor som helst. De är nog jordens mest delikata bakverk. Fick i mig första för i år igår, och det var en ljuvlig och högtidlig upplevelse. Med andakt satte jag mig vid bordet och avnjöt denna semla, och njöt i varje tugga... Jag försökte även förklara för Lilly hur hon skulle intaga denna nationalskatt, men jag tror inte att budskapet gick fram riktigt, för det såg inte alls högtidligt ut när hon slafsade i sig biten hon fick av mig... Vi får nog lägga ner lite träning på den biten tror jag... : )