Nu är vi på plats i nya stallet! Allt har gått bra än så länge. Vi håller på att aklimatiserar oss och tar in alla nya saker, men vi trivs som fisken i vattnet! Kommer ta er på en riktig stalltur när jag hinner fota alla hörn och kanter. Kram och Tjysss

Herrejösses...

vad jag inte har någonting att blogga om alls egentligen...

Ligger forfarade som en invalido. För att piffa upp tillvaron så alternerar jag dock min tid mellan soffan och sängen.. Ryggskottet sitter fortfarande i. Var hos sjukgymnasten idag och jag ska fortsätta med mina övningar till måndag, vi får hoppas att det släpper av ordentligt tills dess, annars får jag nog be om lite starkare piller och pastiller.. ska även träffa läkaren då om det inte har släppt av.

Jag är i varje millimeter av min kropp totalt uttråkad. Hanna A tar hand om hästen, och min pappa kommer förbi på dagarna och går ut med hunden. Men imorgon ska jag nog försöka att gå en liten, liten sväng med henne själv.

Ja, jag har faktiskt ingenting annat att skriva om ni inte är intresserade över senaste avsnittet av Våra Bästa år, eller hur många plankor vi har i vårat tak i vardagsrummet.... Nä, tänkte väl det... och PS.. jag tycker inte alls synd om mig själv.. ; ) DS...


Kram och Tjysss!

Sen vill jag också ta tillfället...

i akt att dela med mig av denna artikel.. Snälla, Snälla hundmänniskor, tänk att ha hunden i bur så ni kan ställa bilen i skuggan och öppna upp fönster och baklucka ordentligt om ni måste ha med dom i bilen...

Läs gärna denna artikel... >>> 

Tack!!!

Har varit en..

förskräcklig bloggare på senaste tiden. Jag har inte haft en sekund över och lyckats sitta framför datorn, sen har jag även tappat bort min mobil, i vilken jag hade alla bilder jag skulle använda så inlägget jag skrev i veckan vart liksom inte lika roligt utan bilder.. men jag lägger ut det ändå här i slutet på det här inlägget.. : )

Just nu är jag sängliggande med ett jäkla ryggskott. Har ju problem med en disk i ryggen sedan innan, men jag tycker att jag har tagit hand om ryggen ganska bra ändå på sista tiden. Skitbra att få ryggskott precis nu eftersom Julle behöver gå ordentligt nu för att hållas igång, och vi ska flytta till nytt stall i slutet på veckan. Bara att bita ihop och försöka att tvinga sig att röra ryggen och mycket stretching.. förhoppningsvis kan jag träffa en sjukgymnast imorgon. Idag tar jag mig ingenstans.. inte ens ut med hunden... :(

I alla fall... det här inlägget skulle jag lagt upp i början på veckan... nu får ni leva med att det är utan bilder... och för er som har sökt mig på mitt gamla nummer. Har som sagt tappat den.. Har ett nytt nummer, messa mig på Fejjan så får ni det!

*************************************************************************************

Det finns dagar som bara går...
och så finns det dagar man minns... : )
Min tisdag var en sådan dag.
Allt började på morgonen med att jag och Lilly låg och latade oss lite extra länge i sängen. Jag började sent, och då brukar vi unna oss en liten sovmorgon. När jag ligger där och som bäst spanar på Fejjan så kommer jag till ett inlägg i en logg. Där det står.. läs inte detta... och jag som är urtypen av person som går igång på sådant läste så klart direkt! Var väl inte direkt någonting intressant, men som många andra mail och inlägg man får av den här typen så skulle man skicka vidare det här 5 grupper eller nåt annars skulle man drabbas av otur.

Jag är även väldigt skrockfull av mig så i vanliga fall så hade jag skickat vidare utan att tveka men i det här fallet var det till 5 grupper och jag har nog inte så många på Fejjan tror jag, så jag struntade i det.
Tio minuter senare så knackar det på min dörr. När man bor som vi gör så knackar det väldigt sällan på dörren utan att man väntar någon, så självklart undrade jag verkligen vem det kunde vara. När jag kommer ner möts jag av 3 män, med skarpt lysande gula kläder på sig. Hmmmmm.. hinner jag allt tänka innan jag öppnar dörren. - Hej! Vi kommer från Banverket och vi vill bara meddela att korna har rymt, och just nu står de på rälsen. Tågen går fortfarande med just nu krypkör de förbi Lagerlunda så vi måste försöka få bort som ASAP, eftersom det skapar förseningar.

Nu är det ju så här att jag personligen äger inga kor, så min första tanke var att typ stänga dörren igen. Men jag meddelade de trevliga herrarna att jag skulle ringa till godsägaren så får han hjälpa till med dels vems kor det är, för vi har lite olika koss-ägare som har sina djur på bete hos oss, och dels komma hit och se om han kan hjälpa till att fånga in dom. Jag hade inte tänkt att starta min dag med att jaga okänt antal kossor, och för att krydda till det lite extra, på ett järnvägsspår med ganska tät pendeltrafik på.
Fredrik kom ner, och hade ringt djurägaren. Han tog direkt kommandot och sa att han åker upp och tittar från vilken hage de kommer, för det är alltid lättare att få hem dom till sin egen än att jaga in dom i en ny, och vi andra skulle då få äran att fösa korna åt rätt håll. Jag och Banverks-grabbarna gick ner till deras bilar, och sen så började de planera hur vi skulle lägga upp infångningen

Ungefär en sekund in i planeringen drar jag i nödbromsen, vilket är ett passade uttryck i sammanhanget.  Deras plan var att vi, utan att de stängde av tågtrafiken skulle ta oss upp på banvallen.. hör och häpna, över en BRO! och sedan över till korna och jaga bort dom från spåret. Jag gjorde en snabb risk-kalkylering i huvudet och när jag staplade nackdelerna att befinna sig på en bro ungefär samtidigt som det kommer ett tåg framför min inre syn, så stoppade jag planerna. Jag frågade om de verkligen var säkra på att vi skulle ta vägen över bron när tågen fortfarande gick.. dock sakta..men det lugnande mig inget alls. Ja, var svaret på frågan.. och tydligen så hade de vad de kallade ett kontaktdon med sig, vilket gör att de kan sätta rött ljus på alla trafiksignalerna på spåret, men jag vill nog påstå att jag inte direkt litade på deras enkla lilla verktyg. Dels för att det är ju inte direkt som att stanna för rött ljus i en korsning, och dessutom så va fasiken händer om inte har någon rött ljus innan de passerar oss då.. ni ser.. frågarna var många i mitt så misstänksamma huvud... : ) 

De började riva i bilarna och jag stod lite vid sidan av i febril tankeverksamhet.  Om vi nu levande skulle ta oss över bron, så såg jag också en viss problematik i att korna troligen skulle behöva fösas till andra sidan rälsen. Återigen.. Jag, järnväg, bångstyriga kor.. X2000 i 180 kilometer... Ja, ni hörde rätt... krypfart för X2000 är 180 km i timmen.. : ).. enl. banverks-männen. Dock kan jag meddela att när jag sedan såg just X2000 passera så kröp de förbi i 20-30 kilometer istället, men det hade jag ju ingen aning om just då.
Vi är nu på väg upp på banvallen och jag ber en sista Ave Maria, då kommer koss-ägaren. Med sig har han en hel hög med professionella koss-fösare, och nu såg jag min chans till att tacka för mig. Jag är smått bekant med ägaren till korna, och jag hälsade på honom, han tackade för hjälpen, då såg jag min utväg, ursäktade mig att jag skulle åka och jobba, önskade dom Lycka till och pep iväg.. 

Det sista jag såg av cowboysen, var detta,

( Ja, ni får leva med att aldrig få veta hur synen såg ut eftersom bilderna är borta.. : ) )

men vad jag vet så slutade sagan lyckligt... då jag inte har hört att någon av varken korna eller cowboysarna fick sätta livet till...

Jag gick hem, fixade iordning mig och packade in Lilly i bilen och åkte in till Malmslätt för att lämna henne. På vägen in till Malmslätt när jag ska ut på VIkingstadvägen, så kommer det en sopbil från andra hållet, och ska svänga in på min väg. Tydligen så jobbar man på ackord i sophämtarbranchen och den här chauffören bestämde sig för att spara en millisekund och gena över mitt körfält. Kanske inte så jättesmart i och med det att han omöjligt kan se om det kommer en bil i svängen där, och precis den här dagen råkade jag befinna mig där. Med hjärtat i halsgropen väjer  jag upp på trottoaren och tackar gudarna igen för att ingen befann sig där just då. Tyvärr missade jag att ta regnumret, men håll er undan för stora blåa sopbilar säger jag bara!

Nu står utanför mamma och pappa och ska packa ur bilen. På våra hundburar så sitter det hänglås som vi använder när vi har bakluckan öppen och hundarna i burarna för att ingen klåfingrig ska komma och släppa ut dom. När jag då öppnar grinden så vips så flyger nyckeln ur hänglåset och ner i den enda dagvattenbrunnen som finns på hela gården. Såg nog lite roligt ut, för jag stod bara där och tittade ner i brunnen på min nyckel som sjönk, och jag stod nog så tills ringarna på vattnet hade nått ända ut till brunnens väggar. Uuupsss.. tänkte jag då.. Men kom strax på någonting som är väldigt ovanligt för min del som fick ett litet leende att sprida sig över ansiktet! : )

Nu tänker ni kanske att jag känner att jag hade drabbats av otur den här dagen och troligen då endast pga att att jag då en gång i livet INTE skickade vidare ett mail som uppmanade det motsatta.. men jag skulle nog vilja säga tvärt om!! Tur hade jag när jag slapp att jaga kor. Tur hade jag när jag lyckades väja för lastbilen och samtidigt missa någon promenerade, och tur hade jag att jag som aldrig annars har reservnycklar till någonting, var så klok att jag bara hade en nyckel kvar i hänglåset och la dom andra hemma för att ha i just sådana här tillfällen av någon outgrundlig anledning....
Men jag skulle nog säga att det där jäkla mailet gjorde att bra försök i alla fall.

Kram och Tjyss!!!!

Efter en regnig morgonpromenad är det skönt att bädda ner sig i sängen igen. : )

Hästvärlden är...

sig lik oavsett vilken nivå man befinner sig på.

Har i dagarna följt turerna kring vilka hästar eller inte vi ska skicka till unghäst-VM. Jag själv har ingen åsikt i sak. Har inte tillräckligt med kunskap för att ha en, men däremot så förundras jag över att människor är så himla elaka mot varandra.

För att göra en lång historia kort.. Jag förstår att de som har en svenskuppfödd häst möjligen blir besvikna över att vi skickar en import ( och hittar massa resultat, regler och anledningar till varför den är sämre än de svenska hästarna), men herre min skapare... det är EN tävling ( givetvis en stor sådan men..) ... åk hem och träna ännu mera och visa vart skåpet ska stå vid nästa tillfälle, och det tycker jag gäller alla.. måste man bli elak och gå till personangrepp för det? Oerhört slöseri med energi.. har du en fin häst har du en fin häst ändå, även om den inte får åka till unghästVM.. Jag förstår att många nu tänker att... så där skulle du inte suttit och sagt om du visste vad du pratade om och du hade haft en egen svenskfödd häst som presterat bra under året men inte blivit uttagen, men vet ni... jo,, jag hade säkerligen blivit besviken, men aldrig! att jag hade betett mig som vissa har gjort på nätet i forum och debatt-trådar.. Aldrig. Jag hade sagt... Next time! och peppat som fasiken.. det är vad jag hade gjort...

Nu hade väl inte direkt ASVH och Ridsportförbundet något val, än att ta ut förstareserven istället, efter alla de debatter som gick, och dessutom så skulle Sir Dee haft en enorm press på sig i Verden...


Dressyrvälden är alldeles för komplicerad för mig att förstå, jag försöker inte ens...och jag behöver inte göra det heller eftersom jag aldrig kommer att tävla och rida på den nivån... : ) men jag önskar i alla fall att alla kunde vara lite trevligare, hjälpsammare, ödmjukare och snällare mot varandra och framför allt skaffa sig ungefär ett ton med sportsmanship i bagaget, så skulle allting bli så mycket trevligare. Då jag har fastnat i att följa den här debatten så har jag läst så otroligt mycket skitsnack på nätet de senaste dagarna, och jag blir bara så ledsen av det.


..och jag hoppas att stackars Magdalena Skatt och Sir Dee inte bryr sig ett smack om allt som skrivits för inte fasiken är det dom ska baktalas i alla fall! De är säkert nog så besvikna... först bli jätteglada för man är uttagen och sen så drar de tillbaka uttagningen.... det är ju hemskt tråkigt för dom...tycker nästan inte man borde får göra så.. är man uttagen så är man, däremot kunde de valt att skicka en häst extra ( om man nu får göra så. )


Som tur är tror jag på Karma... what goes around comes around.. : )

Kram och Tjyssss....

Lilly och jag är lediga idag! Vi firar med sovmorgon. Något som endast kan avnjutas när valpen är ur huset. Jag funderar på att gå upp. Lilly funderar på att ligga kvar. : )

Våran valp..

är som ingen annan valp.... : )


I denna lilla varelse bor så mycket bus att hälften vore nog. Hon är nu 12 veckor och livet leker.. för henne. Så här ser ungefär en morgon ut i Novas liv.


07:00: Vaknar. Oavsett veckodag. Mest för att Jonas har ett stående alarm på sin telefon som han alltid glömmer att stänga av trots mina påminnelser. Ingen annan i huset vaknar av larmet längre förutom hon. Sedan så väljer hon oftast att väcka mig istället för sin husse. Har funderat ganska länge på hur detta kommer sig, och min teori är att, jag vaknar.... husse not so mutch... När hon sedan kommer till insikt med att jag verkligen tänker gå upp ur sängen och ta med hundarna på promenad så är lyckan fullkomlig. Hennes sätt att dela i stort sett alla känslor i hennes register är att brottas med Lilly. Så på dom minutrarna det tar för mig att klä på mig och ta mig ner för trappan så har hon redan peppat upp sig så mycket att Lilly har fått sig en redig omgång.


Lilly är för snäll mot det lilla odjuret som pga detta inte alls förstår varför andra hundar sätter henne på plats direkt.. Hon tror ju att det är ganska okej att hänga i öronen på hundar utan att någon av hennes fyra tassar nuddar marken.. : )


Efter morgonpromenaden är det frukostdags. Hon är väl medveten om detta och går och sätter sig direkt i mitten av köket och stirrar med bedjande och såklart utsvultna valpögon på mig tills jag är färdig med maten. Lilly har vi det här laget gått och lagt sig igen... hon är inte den morgonpigga hunden direkt. Men hon ropas ner till frukost och släpar sig fram till matskålen.


Sen kan man ju tro att det är dags för åtmindstone en liten powernap för valpen, och i bästa fall så är detta precis vad som händer. Men oftast så har hon en helt annan agenda. Skulle du närvara här en morgon så skulle du formodligen få se henne, terrorisera Lilly tills man i stort sett kan se blodådrorna i huvudet på stackars Lilly, och det vill inte säga lite eftersom Lilly är täckt med ganska mycket päls måste de pulsera ganska intensivt.. ; ) När jag sedan fått nog av buset, och släppt upp Lilly på övervåningen till den sovande sambon, och stängt grinden, då går Nova istället vidare till sin leksakskorg och drar ut varenda en av de i runda slängar 150 000 mjukisdjur våra hundar har.


Jag har också insett att hon är lite av en adrenalin-junkie som gillar att utmana ödet, för efter att hon har tröttnat på alla dessa mjukisdjur som inte alls ställer upp med samma motstånd som Lilly gör, så vill hon ta en walk on the wild side. Spänningen är hisnande, och om man kunde höra en liten valp fnissa i upphetsning så är det nu i detta läge man skulle uppleva det.. när hon nu går på saker som hon med all säkerhet vet att hon absolut inte får bita i, som tex soppåsar, skor, fjärrkontroller och en och annan köksstol.


Många Fy och Nej har utdelats de senaste veckorna, och idag äntligen så tror jag att jag har hittat motgiftet... antiterroristvapnet med stort A. Jag visste när jag stod och höll i denna alldeles egentligen onödiga produkt i butiken, efter att ha frågat mig själv många gånger om varför jag behövde en sådan ändå köpte, att jag skulle få mer användning av den än vad jag trodde... Nämligen min alldeles nya sprutflaska!!!!


Laddad med vatten är det bland det bästa man kan bekämpa odågor till valpar med. Jag tycker till och med att jag börjar få till ett snyggt cowboy-move också när jag drar mitt vapen. Måste nästan köpa en till för att få till ett sådant där snyggt dubbeldrag.. och såklart.. en bälte där jag kan hänga min vapen i måste kanske tillverkas..Sen är munderingen komplett.. eller förresten.. en hatt är ju heller aldrig fel i Cowboy-situationer..


Eftersom hon absolut inte alls fattar vart den där kalla, blöta, hemska strålen kommer ifrån så ger hon upp ganska snabbt.. inte fasiken vill man bli helt sjöblöt heller.  

Efter denna urladdning är det ganska troligt att efter en snabbrastning på gräsmatten så går tösabiten och lägger sig och sover....


I ungefär samma stund så vaknar min sambo... kommer ner till frukostbordet.. sätter sig och säger... Va tyst och lugnt det var härnere då... sover Nova? ; )

Även fast vi alla kan undra om vi fick Nova för våra synders skull ibland, så är hon söt som socker och Lillys allra bästa vän.. : ) i alla fall när hon sover.. : )

Så här första...

jobbveckan så går all energi åt att komma igång med jobbet igen, men nu är den snart till sin ända.. Jobbar imorgon sedan ledig fredag, jobbar lördag sedan ledig igen... : ) Ganska skönt med varannandagsvila.. : )

Jag är bara inne här en kortis (trodde jag ja.. ), men jag lovar att snart kommer bloggbättringen... Till nästa vecka ska jag vara igång igen med alla vardagsrutiner.

Innan jag kommer till huvudsyftet med detta inlägg, så får ni en liten Julle - och kommande logi-uppdatering. Julle han går på en kur med antiinflammatoriskt för att få igång all rörelse i honom igen. Såret har gjort att han blivit lite stel, och hans rörelsemönster är inte helt normalt ännu. Såret stramar vilket gör att han ändrar sin gång, och detta är inte så bra... så nu trycker vi i honom lite Metacam ett tag och sätter igång honom så att rörligheten i kroppen blir vad den var, förhoppningsvis i alla fall.. : )

Han är pigg... föööör pigg just nu. Det är som en liten vit atombomb just nu... Vi kommer bli ganska glada bägge två tror jag när skritt-turerna är över och vi får börja trava. Idag höll han på att tuppa av av skäckupplevelsen att se en söt liten rävunge i skogen... (Not till mig själv... kom ihåg att berätta för Åsa att vi kanske inte kan de mest grundläggande rörelserna i dressyren, men det beror helt och hållet på att Julle satsar på piaff och passage istället... : ) ......)

Nu är det också så här att Jossan och jag har bestämt oss för att byta stall till den 1:e Aug. Vi har hittat en jättefint ställe som vi tror kommer bli jättebra för oss! Vi trivs dock jättebra på Assedun också och kan verkligen varmt rekommendera det stallet, så det kommer bli ledsamt att skiljas från alla vännerna, som jag dock hoppas jag kommer träffa på allt som oftast ändå.. För min del så bli det ganska mycket billigare då jag använder mig av ganska mycket extratjänster som lindor av och på, täcke av och på, på Assedun, så det är en ren ekonomisk fråga.

Det nya stallet ligger i Ledberg, och har nya fina boxar, satsar mest på sin egen avelsverksamhet, så de kommer bara ha 5-6 inackorderingar. Isolerat ridhus.. (jag vart nästan tårögd när hon sa att hon ridit i bara tröjan hela vintern för det håller alltid plusgrader...: ) ) fina hagar, bra ridvägar, utebana, full service, ja, jag tror vi kommer att trivas. Underlaget i ridhuset är sproilans och samma som brukar ligga i Globen och Scandinavium, så jag tror nog att det ska duga till mig och Julle minsann... : ) Ska ta med er på en stallsyn sedan när vi är på plats! : )

Nu vill jag ju såklart bara att flytten ska vara klar, när man väl bestämt sig och sista helgen i Juli ser det ut som att lasset går, och det är även där på nya stället som Julle ska sättas igång igen ordentligt.

Nu vart det ju ett längre inlägg ändå... men så är det! Jag kan inte hejda mig när jag väl sätter igång.. men mitt huvudsyfte var att jag har hittat en alldeles underbar liten film via Emelie Brolins blogg, som visar att bara man vill så går det mesta! Alla vi hästmänniskor har väl varit med om våran egen beskärda del med skador, och personligen så är jag av den uppfattningen att man gör allt! som står i ens makt för att hästen ska bli bra. Till och med så att får jag en diagnos som jag inte gillar av en veterinär, jag då går jag vidare till nästa, och nästa och nästa tills det inte finns någon tvekan längre att det bästa man kan göra för sitt djur är att låta det somna in. Då ... och också bara då, kan jag känna mig tillfreds med mitt beslut.

Nu ska man dock inte vara så snabb att döma för mycket kan väga in när man får en skada som kräver lång konvalescens och mycket behandlingar, och i vissa fall och i värsta skulle jag nog vilja säga så kan det också vara en ekonomisk fråga, gud förbjude.... men då är ju en lösning som denna alldeles ypperlig!!

Jag vart alldeles rörd i ögat när jag såg dessa hästar och ponnies som idag lever ett bra liv... så jag håller med ... himlen får nog allt vänta lite till på dessa kämpar!! All heder till försäkringsbolagen som jobbar på det här sättet, och till de ryttare och hästägare som tar sig an djuren och ger dom vad de uppenbarligen behövde...


Kram pch Tjyssss! : )

Finns ingen hejd på produktiviteten idag. Bästa hästen fått motion. Trevligt sällskap i form av Hanna och Lillis. Äntligen fötterna på bordet och Jonas har tagit med sig mina små söta systersöner ut på jakt. Kan säga att det var två smått exalterade grabbar som fick följa med ut och smyga på vildsvin! Väntar med spänning på historierna jag kommer få höra i natt när de kommer hem. Har lovat att ha varmkorv färdigt till showen. Kram och Tjysss

Produktiviteten fortsätter. Mat och mockning klart hos Julle.

Har varit produktiv på morgonkvisten och ridit ut Åsas fina häst.

Igår hittade vi den här stackaren i trädgårdslandet. Jag som verkligen har bett mina trädgårdsmaskar att de verkligen inte behöver slå knut på sig själva! Man till ju inte att de ska gå in i väggen. Bokstavligen. ; )

Besöksrekord igen!

Juni månad vart det återigen stort besöksrekord på bloggen! Jätteroligt tycker jag att det är!

Välkomna alla nya läsare!

Har även ändrat lite layout på bloggen idag. Hoppas att ni gillar det. Är fortfarande sjukt dålig på just det är med själva designen på bloggen, men jag försöker så gott jag bara kan och förstår mig på. 

Har ridit en av hästarna i stallet idag och det var jätteroligt! Hon är fint skolad och jag kunde verkligen fokusera bara på mig idag. Hon var lydig och arbetsvillig och för att vara första gången så gick det strålande om jag får säga det själv.. : ) Julle fick sig sin sedvanliga promenad. Inomhus idag. Jag lovar.. det finns i stort sett ingenting som jag tycker är tråkigare än att promenera hästen i en timme i ett ridhus. Det blir några varv det. Men vad gör man inte för de små liven.. :  ) 

Såret håller på att läka och det är egentligen ingen ny status på benet. Jag har inte testat att springa med honom igen heller för att se om han fortfarande markerar. På Onsdag ska vi kolla igen, och sedan efter konsultation med min veterinär så får vi se hur vi går vidare. Håll alla tummar ni har att allt ser bättre ut då. 

Nu kommer en sådan där kryptisk information igen som egentligen är helt onödig att skriva om, men det är lite andra nyheter på G också, men eftersom allt inte är riktigt klart än, så får ni veta det så snart allt är klart. 

Kram och Tjysss!