Nu har verkligen vintern kommit med besked till Lagerlunda Herrgård.

Det är ganska mysigt med ordentligt med snö. Mycket hellre det än blask och lera. Lilly hon är lite tveksam. Det är roligt att busa en liten, liten stund, men det blir ganska kallt och blött, så det bästa sättet att ta sig fram genom djup snö är att sätta full fart framåt, så blir pinan kort... : )

Lilly var inte helt tillfreds med att sitta still i kylan, så i ren protest tänkte hon i alla fall inte titta..

Jag har haft lite ledigt mitt i veckan vilket är väldigt lyxigt. Man får mycket gjort, och kan göra ärenden när det inte är så mycket folk i butikerna.

I torsdag så följde jag med som assistent till Hanna som skulle åka till Mantorp med Lilleman igen.. Han sköter sig fortfarande fläckfritt trots lång boxvila, och så kom då dagen när det äntligen var dags att få slippa gipset!! Så nu står han med vanliga stallbandage och får äntligen komma ut och röra lite på sig. Dock inte så långt utan bara i stallet än så länge, så man inte riskerar att han blir rädd eller sprallig och gör sig själv illa igen. Men det går ju åt rätt håll och det är ju skönt...  Han får även avnjuta lite massage och stretching som en del i hans sjukgymnastik. Stretching är ju verkligen någonting som jag personligen tycker att man ska lära sig och använda på egentligen alla sina husdjur som jobbar, för det hjälper så enormt mycket. Eller i alla fall har det gjort det för oss. Hästen stretchar jag ju efter varje pass, och Lilly blir också stretchad efter en lång dag i skogen.

På vägen hem så stannade vi till på Travshoppen och shoppade lite smått och gott... Hanna hittade BoT-paddar som Lilleman kan stoltsera med i stallet sen, och jag köpte bara tråkiga förbrukningsvaror som liniment och Arnika. Blir kanske en tur till Sharpman i helgen istället för att inhandla lite roligare saker.. : ) Shoppning är bra för själen! Om man inte har själen i plånboken vill säga.. : )

Det var även dags för ett träningspass för bästa Åsa.. och det var en rackarns tur att jag hade henne där, för fy bövelen vad vi inte var på samma plan, jag och Julle. För vår del känns det även lite som att börjar ett pass gå åt pipsvägen så fortsätter det rätt ut i diket sen.. Jag blir irriterad och han blir ännu mer irriterad på mig för att jag är irriterad... Han var stel, han var stark och han var som en bomb att sitta på,  och det sistnämnda är ju faktiskt mitt eget fel, eller egentligen alla problemen, för jag vet ju att han blir så om han inte får gå ordentligt, och innan jag är ledig två dagar så jobbar jag senkväll vilket gör att han inte får gå som han måste.. och det är så klart ett problem.
Han är givetvis bäst när han rids varje dag, och jag fick faktiskt i "läxa" om man nu kan kalla det så att jag måste se till så att han går varje dag. Det som känns skönt nu är att efter helgen så har jag 3 veckor med vanliga dagpass, och då går han hela tiden, och det är också då lektionerna går som bäst... Gick ju upp ett ljus för mig när jag satt och läste utvärderingarna på lektionerna som jag gör, och man kan nu lätt se ett mönster... De veckorna jag jobbar tidigt så går lektionerna  oftast jättebra, och de två veckorna jag jobbar sent går dom, ja låt oss säga att lektionerna då är  av det intressanta slaget, vilket så klart har att göra med hur genomarbetad han är när lektionerna börjar. Vi är liksom på en högre nivå redan vid start... Så nu är det verkligen fokus på att även om jag jobbar sent så måste han aktiveras! Inte helt lätt att lösa, men jag ska verkligen göra så gott jag kan!!

I slutet på lektionen efter att jag hade slitit av mig i stor sett allt hår och jag tror nog allt att jag såg Julle göra ett tappert försök att slita av sig lite svans och manhår också för den delen.. : ) ... så gick han det bästa han någonsin gjort tror jag... Han var skitfin, och låg helt rätt i handen... Men fy vale vad jag fick kämpa för det, och det var nog tur att ingen filmade början av passet för den var på inget sätt, någonstans, vacker coh harmonisk.. Men känslan när jag slutade var rätt och det är väl huvudsaken...
Jag fick mig även en rejäl tankeställare av Åsa som alltid är så klok och vis, när jag uppgivet säger att "jag vet ju att han kan"... Hon svarade klok som hon är att, - Ja, men så kan du inte tänka.. för om han visste, kunde och var redo för att göra vad du ville att han skulle göra, så skulle han göra det, så nu är det vårt jobb att lära, visa och peppa honom till att jobba som vi vill att han ska jobba....  och visst har hon så rätt...  Lite efter det så släppte det.. jag tänkte att jag skulle rida honom som om han helt plötsligt hade glömt allt vad grunder heter, och vi var på ruta 1 igen.. och då släppte det värsta... Så läxan som jag sparar är att börja alltid på ruta 1 varje pass och gå vidare först när du känner att det funkar.. vissa dagar kommer det att göra det och vissa dagar kommer det INTE att göra det.... och det viktigaste av allt och lämna all frustration utanför ridhuset...   : )

Vi avslutade dagen med att visa vårt stöd för bröderna Herreys gamla dänga.. Den alltid så trevliga hovisen Håkan förärade oss med ett besök, och ur skattkistan plockade han fram vinterns gyllende skor. Så nu blir det förhoppningsvis många härliga galopper i djupsnön på fälten utan att sladda allt för mycket i vinter.



Så här ser de ut, de omtalade guldskorna.. : )



Just det.. har även för ett tag sen fått mer information om den roliga förfrågan jag fick och jag är jätteglad att det verkar som att allt går enligt planera. Tyvärr så kan jag inte berätta någonting ännu, men så snart som det är spikat helt så lovar jag att ni är dom första att få reda på vad som vankas framöver...

Kram kram!!

Jag är verkligen inte en bra uppdaterare just nu känner jag, men beroende på hur jag jobbar så blir det lite av och på-veckor med bloggen.. De veckorna jag jobbar sent är svårt att få tiden att räcka till och de 5 H´na prioriteras starkt.. hus, hem, häst, hund och herr´n och i brist på H i ordet blogg så kommer den liksom lite för långt ner på listan.

Förra veckan jobbade jag till 19 och det vart sena men trevliga kvällar i stallet. Jag tycker det finns en viss charm med att vara där när det är tyst och lugnt och bara jag och hästen i stort sett.. Det finns några till som är nattugglor i stallet, och i fredags så var det ett glatt gäng som hade vår egen version av fredagsmys i ridhuset, men bra musik på radion och fina hästar som skötte sig allihopa!

Julle har skött sig som en kung den här veckan och jag har ingenting att klaga på. Just nu har han gått från klarhet till klarhet. Har ridit med inspänningstyglarna under en del av uppvärmningen och sedan tagit bort dom och de har faktiskt gjort en enorm skillnad i hans sätt att jobba.

På lördagsmorgonen var det upp i ottan för då skulle veckans träning sättas på prov på veckans lektion. Vi har startat med våra Clear Rounder på Assedun och de kommer att gå varje månad nu, och i helgen körde vi de första för i höst, och därför fick man rida tidigt i ridhuset innan det var dags att sätta upp dressyrstaket och piffa till underlaget.

Jag satt till häst vid halv 9 och red lektion vid 9, och jag kan utan att överdriva säga att det var hösten helt klart bästa dressyrpass. Det var i stort sett inga som helst problem och han jobbar mycket fint och avslappnat i både traven och skritten och även galoppen var faktiskt bra. Jag kände att jag fick till ridningen mycket bättre, och det ger ju så klart utdelning i hur han beter sig också, och det kändes bara som att vi var totalt samspelta. Han var lättriden, och lyhörd och jag kände verkligen att det är någonting som har hänt med honom den senaste tiden och att han accepterar arbetet på den nivån vi är nu, och att han känner sig bekväm att göra det vi ber honom om,  och det i sin tur gör att vi kan gå vidare en steg till!

Jag tycker i och för sig att jag hade gjort mig förtjänt av några bra träningspass eftersom de senaste 3 lektionerna var riktiga kämparpass, och nu känns det lite som vi skördar frukten av det arbetet.. Men nu när vi höjer ribban lite till igen, så kommer det säkert bli rediga övertalningspass framöver igen.. 3 steg framåt, och sedan 2 tillbaka... : ) sen börjar man om igen...  Men är i alla fall sjukt glad och nöjd över lektionen i lördags... det var verkligen ett superpass.

Han var så trött efter passet att efter strechningen och lite snacks i krubban så ville han inte gå ut i hagen, han ville hellre vara inne och käka lunchhö.. och de har faktiskt aldrig hänt innan.. han var riktigt slut, plutten. Men samtidigt så tycker jag man känner att han blir bra nöjd med sig själv också när han inte gör ett fel på lektionen och det är nästan så han sträcker lite extra på sig just för att han vet att han är bra. Han är i alla fall under inga som helst omständigheter till salu för minde än 20 miljoner Euro.. då kanske jag börjar fundera lite..  : )

Efter lektionen så stannade jag kvar en stund för att titta på CR. Det var dressyr på lördagen och 8 anmälda. Har inte riktigt kommit igång än tycker jag. Brukar vara många fler som startar. Karin Gomér skulle döma och det var både ponnys och hästar som startade.

Två stycken tappra Assedunare startade och det var den fabulöst, snygga, lilla hingsten Game Over med sin ryttarinna Frida och så stjärnan Keara som Sofie skulle guida för första gången igenom ett helt program.. : )

Ove skötte sig som den gentleman han är på framridningen. Vart lite små tysta snygghetsgnägg när något läckert sto.. ( läs Keara ) passerade honom, men annars så var det ingenting. Även Keara skötte sig som en stjärna! Hon är ju en väldigt explosiv häst som verkligen visar vad hon tycker, men i lördags var det verkligen som hon inte hade gjort annat än hängt på framridningar i hela sitt liv.

Framridningen. Alla program gick på 40 bana så ridhuset var avdelat med en collecting ring : )

Inne på banan vart det något missförstånd i en och annan galoppfattning, men överlag var programmet jättefint genomfört för att vara första gången, och såklart fick hon med sig en blå/vit rosett därifrån.



Glad Sofie och trött Keara.. : )



På kvällen sedan så var vi bjudna till ett par goda vänner, och vi hade verkligen en supertrevlig kväll, med obeskrivligt god mat och fantastisk underhållning. Jag tror nämligen inte det finns speciellt många människor som kan dra fram disco-lampor och rökmaskin när dans och sångbegäret sätter in så där på kvällskvisten. Vi hade sjukt roligt i alla fall och dansade tills timmen vart sen...

Disco a la Skölds är helt klart i nivå med vilken nattklubb som helst i stan!

...och det fick jag verkligen betala för på söndagen när jag kanske inte var i mitt livs bästa form direkt. Soffan var vår bästa vän, och skräpmaten flödade på Vallhem kan jag lova... Förtäringen bestod av de mest onyttiga livsmedel du kan tänka dig, och när man trodde att man inte kunde få i sig en endaste bit till så toppade vi med varm blåbärspaj och glass.. och för att vi skulle ha någonting att roa oss med under tiden vi skulle få i oss all skräpmat så hade vi ett riktigt Harry Potter-maraton med film 1-4. Jag är ett riktigt tvättäkta Harry Potter-fan ( nördigt värre : ) )  och vi laddar upp med att se alla de gamla filmerna innan den nya ska ses snart...

Den här veckan så jobbar jag helgen så jag är ledig onsdag och torsdag, så jag tröstar mig en riktig måndagmorgon som denna att det egentligen är torsdag för mig idag... :  )

Tur att helgen bara är två dagar så man kan vila upp sig på måndagen sen.. ; )

Nä, vars.. så illa är det inte riktigt... men i helgen har det varit heldagar verkligen.

I lördags var det dags igen att ha stalljouren, och det betyder ju heldag i stallet. Var i stallet kl 7 på morgonen och åkte hem kl halv 8 på kvällen. Julle hade gått tufft pass på fredagen och jag hade tänkt att skritta ut på honom en långtur, men snön satte käppar i hjulet! Det var ett väldans styltväder i lördags och skithalt på vissa ställen, och jag har inte bytt till vinterdäcken på Julle än. På vinterhalvåret går han med guldskor som vi kallar det. De är guldiga och 6 små broddar som är permanenta. Man tar alltså inte bort dom. De är skitbra för oss, då vi får ha brodd i hagarna också. Eftersom Julle är skodd med någonting som i folkmun kallas flappskor på framhovarna så kan jag inte sätta i vanliga broddar heller. Så därför vart det ingen uteritt på slingan.

Nu undrar ni kanske vad flappskor är. Inom travvärlden har det används länge, men ridhästvärlden har inte riktigt anammat den ännu. Det är en sula som är räfflad som hela tiden masserar strålen vilken ska göra att blodcirkulationen ökar, sen så är skon man använder bara halv.. så halva hoven är bara sula på.. låter ju helt sjukt när man skriver det, men jag ska ta en bild framöver och visa hur det ser ut.. : ) Denna typ av skoning ska vara bra tex med hästar som har benproblem, så när Julle hade ledinflammationen i kotan fram så hade min hovslagare lite ideer som vi provade, och flappskorna var en av dom, och dom går han med fortfarande.

I alla fall så agerade jag mänsklig skrittmaskin och gick en timme med honom i ridhuset på kvällskvisten innan sista fodringen. Vi hade gott sällskap av flera kvällsrytttare, och musiken är ju sjukt bra på fredag och lördagskvällar på Megapols förfest, så timmen som annars brukar kännas ganska lång att bara gå runt, runt, gick på ett kick!

Julius gillar skarpt musiken som spelar på Megapols program Förfest

När jag kom hem från stallet så roade jag mig också med att smörja mina träns. Tyvärr så är jag alldeles för dålig på att smörja mina saker så ofta som jag borde. Blir bara att man putsar av dom lite snabbt efter ridningen. Men nu var jag en ambitiös tös, och plockade isär allting och rengjorde dom ordentligt. De fick sig även en omgång med oljan så de blänkte som attans när jag var klar. Stövlarna tas betydligt oftare, men de fick sig en omgång också. Jag smörjer dock inte mina stövlar med läderprodukter utan putsar dom bara med vanligt skoputs.. för jag vill inte att de ska bli mjuka.... : )

Använder vanlig hederlig sadeltvål och oljan efteråt

Mitt ena träns, nysmort och fint

Söndagsmorgonen hade jag planerat att spendera i sängen, efter att ha jobbat morgonpass hela veckan och sovmorgonen uteblev även på lördagen eftersom jag hade jouren, men min pappa ringde mig och sa att de hade ringt från stallet till Jossan, min syster, som förtillfället befann sig i Stockholm, så hon hade ringt pappa, och berättat att Mitzy, Jossan häst, inte såg ut att må bra.. Hon har tidigare haft kolik ett par gånger och hade senaste anfallet för bara 2 veckor sedan. Så vi missstänkte direkt att hon hade fått tillbaka det. Jag bytte om och åkte direkt till stallet vid halv 8 tiden.. När jag kom dit så hade pappa varit ute och gått med henne och hon var relativt pigg. Hon ville däremot fortfarande inte äta någonting och vi hörde inte tydliga tarmljud när vi lyssnade. Däremot så hade hon ingen förhöjd temp. Vi gav henne paraffinolja och gick med henne igen, och efter en halvtimme kanske så piggnade hon till igen.

Det verkar vara sjukt många som har problem med kolik i år. Vet inte vad det kan bero på faktiskt, men det vi gör för att förebygga är att ge våra hästar linfrö som har legat i vatten ett dygn. Man häller kokande vatten på dom så får de stå, och det blir som ett slem av dom, som ska smörja tarmarna och vi ger även just Mitzy loppfrön och B-vitamin som också ska hjälpa till att hålla magen i trim. Men det lyckas inte alltid i alla fall. Vi ska även ta ut en tandläkare nu till henne som får kolla över hennes mun, så vi ser att hon inte har några problem där. Sen får vi verkligen hålla tummarna att hon får hålla sig frisk, våran söta gamling...

Sen var det dags för lektion, med typ världens sämsta uppladdning. Pga av Mirrans kolik så hade jag inte fått i mig någon frukost, inte bytt om, inte tagit med mig tränset till stallet, så jag var tvungen att sticka hem och byta om och hämta träns och stövlar innan. Han är slänga i mig 2 bananer också, och då var klockan 11, och jag skulle rida kl 12... Det värsta jag vet när jag ska rida lektion är att inte ha tillräckligt med tid. Jag vill kunna göra iordning i lugn och ro, kunna rida fram i lugn och ro, och fundera igenom dagens upplägg, och blir det inte så, så känns allting helt upp och ner.. Men jag hann rida fram lite innan lektionen började.

Idag så provade vi att sätta på ett par inspänningstyglar på Julle. Jag har inte ridit med det innan och jag är lite försiktig med att sätta på hjälptyglar, dels för att jag vet att de kan göra mer skada än nytta, och dels för att jag inte heller tycker att man ska använda det utan att ens tränare har visat exakt hur man ska använda dom och vad det är för någonting man vill komma åt, och även att man vet hur det ska kännas när man har bakben och ryggen med sig så man inte rider runt med en inspänd häst som inte jobbar korrekt, för det tror jag inte kan vara speciellt bra i längden...

Problemet just vi ville komma åt är att han slår upp huvudet när det blir jobbigt och, det är såååå nära att han nockar mig i vissa fall, och jag ser gärna att mitt näsben är helt ett par år till. Vi satte dom löst spända och han sa faktiskt inte så mycket om det... han provade en endaste gång att slå upp huvudet och sen kom han på att det kanske inte gick så bra idag, så då jobbade han på fint, och inspänningstyglarna hängde slappa.. Det var enorm skillnad dock, och jag vet egentligen inte helt varför, för det var ju jag som höll i tyglarna precis som vanligt, och själva inspänningen gjorde ju ingenting i det läget, men han gick på så bra..

Det enda var väl att han ibland ville stanna upp istället för att tänka framåt, men om jag drev på lite då så gick han fram igen, och det har nog med att göra att det var lite jobbigt. Det var också mer sammanhängande bra arbete, och galopp och trav kändes helt magiska, jag kunde sitta mycket lättare, och fokusera på det som behövs fokuseras på utan att få en närbild på en hästnacke då och då... : ) Tyvärr så blir det ju automatiskt så att han får en eftergift av mig när han slår upp huvudet, och ser det så såklart som en belöning, så förhoppningvis så har vi brutit det beteendet snart.. Så med lektionen är jag supernöjd! och Julle kändes faktiskt mer avslappnad också när han kunde fokusera helt på mig och inte på att hitta på bustrick, och innan vi satte på dom så tänkte jag nog att det skulle stressa honom och han skulle få ett av sina berömda psykbryt, men så var inte fallet... han var lugn, och stabil och ja... fokuserad helt enkelt på jobb, och då kommer man så mycket längre. Så utvärderingen av dom än så länge är att det är just var det heter.. hjälp.. för att komma tillrätta med ett specifikt problem.. och att det just nu är bra för oss..

Vi ska rida med dom en vecka nu, och sedan får vi se nästa lektion var utfallet har blivit...

Kram och Tjössss... : )

Snön faller..

och vi med den... : ) som Ulf Lundell skulle ha sagt... men riktigt så illa är det inte tycker jag... Det är ganska mysigt med snö faktiskt.. jag gillar den! Däremot så kan man ju tycka att det inte behöver blåsa 47 000 sekundmeter samtidigt... är så himla jobbigt att köra bil när det blåser igen så mycket... : ) Tog en halvtimme att ta sig till stallet igår, och det brukar i vanliga fall ta 7 min..

Igår när ovädret härjade som värst så släppte stallet in hästarna tidigt.. de var ute från 8-11 och alla stod och hängde vid grindarna, så de fick komma in i värmen, och det var ingen som lät sig vänta på att få komma in, det var full fart framåt!

Det var nog ett ganska hårt uppvaknade för lilla Julius som var nyklippt och komma ut i stormen. Klippning hade nämligen gått bra, han stod och sov hela tiden, och konstigt vore väl annars i och med att han var sederad. Men han vaknade till i boxen sen, och fick käka lite lunch när han var pigg..

Det är ju hemskt tråkigt att man ska behöva sedera honom varje gång man ska klippa, men jag anser att det är bättre att få honom klippt i lugn och ro istället för att han ska leva loppan och kanske skada både sig själv och den som klipper, och jag anser också att det är synd om honom att behöva jobbas i den jättetjocka pälsen som han hade, för det är inte lätt att få honom torr sedan och det är ju inte jätteskönt att stå kall och svettig i boxen heller.

Men nu är det gjort, och jag hoppas att det dröjer ett tag innan det växer ut så mycket att vi måste klippa igen.. : )

Han vart i alla fall jättefin!! Och han verkar nöjd med sin nya frilla han också.

 För att kompensera honom för den försvunna pälsen så fick han igår ett nytt täcke i present. Jag har ett jättebra täcke från Horsewear som han använder på vintern, och jag har olika innertäcken som jag kan byte ut beroende på hur tjock fodring jag vill ha på det. Det är jättesmidigt att bara ha ett yttertäcke med lite foder i och sen bara byta efter smak, tycke, väderlek och temperatur. Passade som handen i handsken och jag hoppas han trivs bra i sina nya kläder i hagen idag!

Hade även ett helt ljuvligt ridpass på vitingen igår.. Han gick som en miljon!.. Vet inte vad han hade käkat till lunch, men troligtvis dunderhonung. Under passets gång hade jag även en teori att han var så superduktig för det blåste storm ute och han ville stanna i ridhuset istället för att gå ut... ; ) Skämt och sido.. allt klaffade igår.. Värmde upp med enormt antal övergångar i alla gångarter och jobbade honom mycket i galopp igår, eftersom det är våran Akilleshäl just nu, och vi tragglade mycket med den, och efter den sedan så var travarbetet hur bra som helst.. kunde sitta ner helt avslappnad och skänkelvikningarna som vi drillade igår vart klockrena.. Det jag måste försöka göra är att fortsätta vara konsekvent och verkligen fokusera i varje steg, och framför allt komma ihåg hur jag gjorde vissa saker för att de skulle bli så bra.. och anamma det sättet sedan.. Så fokusera och memorera får bli veckans ridningsmantra, och den där jädra galoppen också såklart... den får vi trimma mera på..

Samtidigt som jag köpte presenten till Julle så köpte jag en till mig själv också! Jag är en riktig bokmal.. jag läser i stort sett allting jag kommer över och har börjat samla på mig ett ganska stort bibliotek på hästböcker av olika de slag. Det började med att jag var och rev i min svärfars bokhylla en sommar och hittade en hel del hästböcker från kan tänka mig 70-80 tal som i och för sig är högakuella idag också! Tex Bli ett med Hästen av Sally Swift.. Gud vilken bra bok det är, och jag har sett att den är i produktion fortfarande. Snäll som han är gav han bort alla hästböcker till mig och just den har jag läst 3 gånger och hittar nya infallsvinklar varje gång.. sedan var jag frälst på att läsa hästbäcker och den senaste i samligen är den här..

Jag har inte läst så långt ännu, men har ändå hittat en del saker och tips som jag ska försöka att använda under mina ridpass. Har som sagt läst ganska mycket och en del saker sätter sig kvar.. framför allt målande beskrivningar hur man kan tänka för att få ett hum om hur man ska känna och göra.. som man kan tänka att tygeln är som en fågelunge..man måste hålla den tillräckligt hårt så att man inte tappar den, men ändå avslappnat så man inte klämmer den.. : )... eller att en skänkelvikning är som ett rangligt bord och du sitter i mitten och stabilierar det hela.. finns mängder med bra saker... och det är alltid nästan någonting i varje bok som jag verkligen har tagit med mig och försöker använda när jag rider själv, eller om jag har ett tråk pass när jag inte riktigt hittar känslan då kan jag minnas olika saker som jag läst och testa någon av dom och ofta så funkar det faktiskt....

Just nu är jag inne i Kyras system och rotar runt.. : ) Hon är ju en härlig hästmänniska den där Kyra och få människor har haft lika många hästar på Grand Prix nivå som hon. Nu har jag som sagt inte kommit så långt ännu, men än så länge är jag absolut inte besviken på boken, och är säker på att en och annan aha-upplevelse kommer att uppenbara sig innan den är utläst, och Julle kommer säkert att få bli försökskanin på några av dom.. : ) Kanske ska lägga boken i hans krubba när jag är färdig så han kanske i alla fall kan se på bilderna och lära... : )

Kram och Peace Out!!

Veckan som har gått har bestått av mycket tid i stallet, men ännu mera tid ihop med andra typer av hästkrafter i familjen...

Har länge lidit av dåligt samvete över att blåa pärlan inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet, och nu har även han själv sagt ifrån.

Ungefär så här tror jag min fina bil kände sig  och visade det genom notan från verkstaden!

Faktiskt så visade han ganska tydligt för några månader sedan att det var dags att börja vårda honom lite mera annars tänkte han inte alls vara med på noterna längre.. Min kupefläkt har nämligen varit trasig ganska länge, men eftersom det inte har varit direkt kallt under hösten innan så har jag liksom inte lidit av det direkt... men sedan hade vi några kalla dagar när jag på ett ganska tufft sätt, enligt mig själv i alla fall, blev påmind om att det faktiskt behövs en kupefläkt.. Det är nämligen lite sådär småjobbigt när man får stanna var 10 meter och skrapa om rutorna, eller en annan teknik jag använde var att använda upp ungefär 5 liter spolarvätska på att smälta isen på rutan.. Den tekniken kan jag dock inte rekomendera så jättemycket för det fryser ju på ganska snabbt igen.. och det är ganska jobbigt att behöva fylla på spolarvätska hela tiden också för den delen...

Men all denna försumman har tagits igen den här veckan.. Blåa pärlan fick sig en rejäl rengöring innan den skulle lämnas in på verkstaden, och det behövdes kan jag lova.. Detta är första gången jag någonsin tvättar min bil, till min sambos stora förtret. Kan inte heller säga att jag speciellt ofta städar insidan av den heller, och har ganska mycket saker i den som såklart kan vara bra att ha.. Hästtäcken, schabrak, hundbur, koppel, lite hundmat, jackor, lite ridkläder.. och ja.. kanske tom lite till... Oftast är sakerna på väg till eller från stallet med obestämt leveransdatum som oftast drar ut på tiden.. : ) Skönt att veta är att jag faktiskt har sett flera bilar med hästtjejer som förstaförare som ser liknande ut.. men det är ändå inget försvar!! Men nu fick han sig en make over.. och jag vart förvånad själv så fin blev den..

När jag hämtade bilen från verkstaden, där den även fick lite nya lampor som tydligen inte fungerade så firade jag med att blåsa på värmen på högsta och bara njuta av hur varmt och skönt det var!! Sen var det ju också hög tid att slänga på vinterdojorna på pärlan... och även där visade han sitt missnöjde över att ha varit åsidosatt så här länge.. hur de än försökte så ville inte ena däcket gå runt utan att bultarna tog i ... Det tycker vi såklart alla var sjukt lustigt eftersom vi alltid har använt samma bultar, men efter mycket om och men så visade det sig att en bromsback ( med reservation för namnet, kan också heta någonting helt annat) hade flyttat på sig för den var så sliten, så den var tvungen att bytas också. Men sen!! rullade den igen... fina blåa pärlan... jag ska verkligen försöka att ta bättre hand om honom så han inte surar ihop igen.. blir så jäkla dyrt då... : )

I lördags var det dags för lektion igen.. Julle var såååå vit och fin efter att Hanna hade badat honom på fredagen.. Han glänste i solen och svansen var lockig och fin, så han tyckte han var extra snygg såklart.. Majsan red innan mig och jag hann och titta lite när jag red fram och Lina var skitsnygg och Majsan jätteduktig!! Det har hänt så himla mycket med Lina de senaste månaderna, och det är så himla roligt att se!! De är fasiken redo att äntra tävlingsbanorna nu tycker jag, och skrämma upp konkurenterna lite.. De är ett jättefint ekipage och Lina rör sig otroligt trevligt!!

Julle och jag hade också ett jättebra pass den här gången, efter de två tidigare som vi har fått trilskas lite. Vi red mycket öppnor och skänkelvikningar och öppnorna var riktigt bra idag faktiskt!! I skritt och trav så känns det som vi har koll, men galoppen måste vi träna ordentligt på.. Har sagt det innan och jag säger det igen... hårdträning som gäller!! Jag tror faktiskt att problemen mest sitter i mig i galoppen. Jag har inte riktigt styrkan i bålen att hålla ihop paketet om man säger så... Sedan jag fick en förskjutning på en disk i ryggen så är jag fortfarande inte jämt stark i ryggen. Min högersida är så mycket svagare, och jag känner det så mycket mer i galopparbetet. Och vem ska ändra på det!!!!!??? Jo, jag såklart... måste, måsTE MÅSTE!!! ha fokus på att bli liksidig jag också.. : ) så ser ni mig, så fråga gärna vad jag har gjort för att förbättra min styrka i ryggen idag.. : )

Men jag är grymt nöjd med passet överlag.. han gick superfint och vi börjar verkligen att få till det! Ridkänslan kändes jättebra, och han är sjukt rolig att rida. Han är väldigt ambitiös på gott och ont, för ibland när han försöker lite för mycket så blir han bara frustrerad när han inte får till det riktigt... Men hade en jättebra känsla efter passet att vi verkligen är på rätt väg!!! och det är så himla roligt!

Söndagen bjöd på underbart höstväder, så jag och Julle underhöll våra träningsvärksfulla muskler med en låååång skrittur ute på slingan, och med ett fleecetäcke över mig och honom med såklart, så var det hur mysigt som helst.. bara jag och min fina vita i solen... han var lyckligtvis ovetades om att idag är det förhoppningsvis äntligen dags för honom att bli snaggad... Veterinären ska komma vid 14 och Kim klipper honom och jag är på jobbet.. : ( Men nu kommer han ju vara salongsberusad, på gränsen till stupfull, så förhoppningsvis så håller han sig lugn, så kanske han tom tycker det är ganska skönt att bli klippt!??

Ungefär så här hoppas jag han ser ut när jag kommer till stallet imorgon..Förutom den bruna färgen då.. han får gärna fortfarande vara vit!!!

Kram och Peace out!!

Dagarna bara springer förbi känns det som!! Den här extra timmen räcker inte till.. så jag tänkte att man kanske till nästa år kan höra med de som bestämmer om de kunde tänka sig att lägga till 2 timmar istället? Tänkte först be om 3 men det kanske är att utmana ödet?.. : )

Har i alla fall pysslat med lite det ena och lite det andra...
Har jobbat ännu en sen-vecka så stallet har det blivit fredag och lördag, och sen jobbade jag i söndags igen...

I fredags hade jag fasiken helt proppad dag!! Jag red Lina på morgonen och fixade i ordning med allt hennes. Det gick bra. Det enda var att hon var lite "tröttare" än vanligt... men jag vet heller inte om tröttare är rätt ord, men inte lika framåt kanske stämmer bättre. Hon hade gått hårt på onsdagen, och troligen så gick det lite tungt att komma igång.. Men hon var lydig, och kom igång fint i kroppen efter ett tag. Red inte så värst länge, kanske i 45 min. Hon skulle gå lektion på lördagen sedan så det var bara att mjuka upp henne lite inför morgondagen som gällde. Har ju tragglat och tragglat och åter igen tragglat med henne och att hon ska ta strechingen, och det går faktiskt framåt.. får ta lite mer och lite längre för varje gång tycker jag. Men nåde mig om jag glömmer hennes mutor.. då går det knappt att få upp hoven från stallgolvet.. : )

Efter ridpass nummer 1 så var planen att Julle skulle snaggas.. Jag hade med ett glatt humör och positiv inställning tagit in skurken från hagen och låtsades som att verkligen ingenting alls konstigt var på gång. Det är ju första gången jag måste klippa honom. Han har faktiskt klarat sig undan med hårremmen i behåll tidigare vintrar, men i år, med den träning vi kör, och den vinterpälsen han har satt i år så svettas han ganska rejält nu, och det är ett gidder att få honom torr..

Häromdagen hade vi även en incident som vi bägge vill glömma tror jag... ridhuset är fullt med hästar.. och med fullt menar jag kanske 5+6 stycken.. jag kommer in.. ska efterdra gjorden lite, och råkar dra fast hans numera isbjörnsaktiga magpäls i spännet... drama, drama, drama.. och Julle är ju inte den som är den utan vill han bjuda på show så gör han det... tog ett tag innan han lugnade ner sig och håret drogs loss från magen på honom.. sen så vart det lugn och ro igen... Han är ju inte den mest smärttåliga hästen heller om jag uttrycker mig så....även om jag såklart förstår att det absolut inte på något sätt är skönt att fastna med pälsen i sadelgjorden.

Så för att undvika allt detta så snaggar vi honom i år. Tanken är dock inte att vi ska klippa hela utan bara hals och mage, och lämna huvud, ben och bakdelen. Halvklippning tror jag är den korrekta benämningen... annars får ni rätta mig.. : )

Kom lite på villovägar.. men i alla fall.. hämtade in hästen.. och så fick han lite käk och så tog jag ut honom på gången. Kim ska hjälpa mig och klippa.. dels för att hon gör det skitsnyggt och dels för hon gör det skitfort, och i min värld så skulle vi klippa Julle utan lugnande så var det tvunget att gå just så... skitfort. Tanken var att vi skulle ha tussar i öronen, följt av en huva som travisarna brukar använda som är som gummihättor över öronen, och sedan är den också fodrad med bomull typ, så att ljudet dämpas. Vi tänkte även använda oss av ett huvudlag ( utan bett på då ) som hade skygglappar på sig så han inte såg bakåt..

När Julle sedan kom ut på gången så började han ana oråd redan där tror jag... Vi skulle sätta i tussarna.. F**k this Sh*t, tänkte Julle och trilskades redan där... så det vart ingen bomull i öronen i alla fall.. och jag ville inte bråka ytterligare med honom med tex brems. ( Kan ju även upplysa om att långsint som han är så får jag än i dag, 3 dagar senare inte pilla på hans öron längre, nu efter lite träning så börjar det bli bättre igen.. snacka om att han inte lever efter ledorden glömma och förlåta.. ) Däremot så gick det bra med huvan och skygglapparna.. så nu var vi på banan igen.... Ja.. ända tills Kim satte igång maskinen... då satt vi parkerade i väggen i slutet på gången. Man kan väl lugnt påstå att han inte tog det speciellt bra. Inte ens i närheten av bra... faktiskt så långt ifrån bra som man kan komma...

Jag hade innan bestämt mig för att inte bråka med honom just med tanke på hans långsynta sinne, utan funkar det inte så gör det inte det, och då sederar vi honom istället så alla får en lugn och skön stund i stället.. och Kim slipper vara rädd om livet... och Julle med för den delen..



Ungefär så här såg Julle ut när vi satte igång klippmaskinen



Så här i efterhand kan jag ju känna att jag innerst inne visste att Julle inte är den typen av häst som står där blickstilla och njuter av behandlingen, men man måste ju prova för att veta! : ) Vi får försöka att träna lite mer på klippningen och vi har ju en hel sommar på oss sen....

Nu får istället Bitte komma ut och sedera honom om en vecka, för av med isbjörnspälsen måste han ju bli... Trodde förresten det var omöjligt för ökenhästar att skaffa sig sådan tät päls, men tydligen inte..Men å andra sidan är den säkert väldigt funktionell vid sandstormar.. : )

När han kom in i boxen igen så drog han en djuuuupp suck och det kändes som han tänkte att.. "där var jag nära att mista livhanken.. tur att jag lyckades få dom att förstå hur nära döden vi egentligen var".. : )

Med den här uppladdningen och bara promenader i tre dagar så var det en upplevelse återigen att rida lektion senare på dagen.. han var taggad till tänderna och hade energi för att lysa upp hela Rappestad.. Efter mycket om och men.. (läs 1000 gråa hårstrån, och kramp i mina ben ) så släppte han och kom till ro med arbetet och då skyndade vi oss att sluta lektionen... : )

Jag var helslut och Julle också, och det var en rejäl urladdning, och viljornas kamp igen med de saker vi nu tränar på... och bara han slutar tänka på så himla mycket annat, (typ undra vart duvorna tog vägen som satt i ridhustaket nyss.. kanske är jag lite bajsnödig ändå, eller man kanske skulle ta och torka bort skummet i mungipan i nästa hörn, and it goes on)...och jag verkligen kräver att han ska lyssna och uppmärksamma mig så blir det jue bra och såklart att ridningen sitter som den ska.. har inte jag koll på mina kroppsdelar kan jag ju knappats kräva att han ska ha det på sina..... Mitt problem, eller låt säga utmaning är att inte tappa tålamodet, för det värsta man kan göra är att skälla på honom.. Man måste vänta, och vänta och vänta ut honom tills han ger med sig av egen vilja och då berömma som baaara den, och då blir han så stolt och glad och gör som han ska av bara farten... Men ibland kan det ta längre tid än andra pass och då gäller det att ha is i magen... riktar återigen ett stort TACK! till Åsa som jag inte klarar mig utan nu... : )

På lördagen sen så red jag ett joggingpass i ridhuset och tanken var att inte ställa så jättehöga krav på honom efter genomköraren dagen innan, men han gick så himla bra så jag provade faktiskt lite övningar från gårdagen och det gick mycket bättre!! och så är det ofta för oss.. har jag haft ett skitpass dagen innan, och verkligen fått kämpa igenom vissa saker så är det som att poletten har trillat ner och han har liksom sovit på saken till dagen därpå och då går det mycket lättare.

Åsa hade även lektion samtidigt i ridhuset med en annan elev samtidigt som jag red på lördagen och, fasiken alltså.. även i ögonvrån har hon koll på mig, och hon sa även hon att han så mycket bättre ut ... ; )

Jag var så full av pepp efter ridningen så jag bestämde mig för att slå på stort och laga tre-rätters till middag på kvällen, så på Lagerlundas finaste restaurang så bjöds det på toast med rostbiff, rökt korv, och parmesan och vitlökscremefraiche toppat med hackade rödbetor, till varmrätt älgfile med ungsbakad potatis och kantarellsås, och till efterätt en blåbärspaj med glass som vi inte orkade äta just då, så Jonas tog den som vickning efter några timmar av gitarrspelande och allmänt skrålande ( mest från min sida tror jag.. ).. : )

Jag och Jonte kan allt konsten att roa oss själva med små medel.. bara att slänga fram en god middag, lite rötjut och en gitarr så är kvällen gjord sedan... : )

Nu ska jag snart gå ut med den här fröken...

Kram and Peace out!