Dagarna bara springer förbi känns det som!! Den här extra timmen räcker inte till.. så jag tänkte att man kanske till nästa år kan höra med de som bestämmer om de kunde tänka sig att lägga till 2 timmar istället? Tänkte först be om 3 men det kanske är att utmana ödet?.. : )

Har i alla fall pysslat med lite det ena och lite det andra...
Har jobbat ännu en sen-vecka så stallet har det blivit fredag och lördag, och sen jobbade jag i söndags igen...

I fredags hade jag fasiken helt proppad dag!! Jag red Lina på morgonen och fixade i ordning med allt hennes. Det gick bra. Det enda var att hon var lite "tröttare" än vanligt... men jag vet heller inte om tröttare är rätt ord, men inte lika framåt kanske stämmer bättre. Hon hade gått hårt på onsdagen, och troligen så gick det lite tungt att komma igång.. Men hon var lydig, och kom igång fint i kroppen efter ett tag. Red inte så värst länge, kanske i 45 min. Hon skulle gå lektion på lördagen sedan så det var bara att mjuka upp henne lite inför morgondagen som gällde. Har ju tragglat och tragglat och åter igen tragglat med henne och att hon ska ta strechingen, och det går faktiskt framåt.. får ta lite mer och lite längre för varje gång tycker jag. Men nåde mig om jag glömmer hennes mutor.. då går det knappt att få upp hoven från stallgolvet.. : )

Efter ridpass nummer 1 så var planen att Julle skulle snaggas.. Jag hade med ett glatt humör och positiv inställning tagit in skurken från hagen och låtsades som att verkligen ingenting alls konstigt var på gång. Det är ju första gången jag måste klippa honom. Han har faktiskt klarat sig undan med hårremmen i behåll tidigare vintrar, men i år, med den träning vi kör, och den vinterpälsen han har satt i år så svettas han ganska rejält nu, och det är ett gidder att få honom torr..

Häromdagen hade vi även en incident som vi bägge vill glömma tror jag... ridhuset är fullt med hästar.. och med fullt menar jag kanske 5+6 stycken.. jag kommer in.. ska efterdra gjorden lite, och råkar dra fast hans numera isbjörnsaktiga magpäls i spännet... drama, drama, drama.. och Julle är ju inte den som är den utan vill han bjuda på show så gör han det... tog ett tag innan han lugnade ner sig och håret drogs loss från magen på honom.. sen så vart det lugn och ro igen... Han är ju inte den mest smärttåliga hästen heller om jag uttrycker mig så....även om jag såklart förstår att det absolut inte på något sätt är skönt att fastna med pälsen i sadelgjorden.

Så för att undvika allt detta så snaggar vi honom i år. Tanken är dock inte att vi ska klippa hela utan bara hals och mage, och lämna huvud, ben och bakdelen. Halvklippning tror jag är den korrekta benämningen... annars får ni rätta mig.. : )

Kom lite på villovägar.. men i alla fall.. hämtade in hästen.. och så fick han lite käk och så tog jag ut honom på gången. Kim ska hjälpa mig och klippa.. dels för att hon gör det skitsnyggt och dels för hon gör det skitfort, och i min värld så skulle vi klippa Julle utan lugnande så var det tvunget att gå just så... skitfort. Tanken var att vi skulle ha tussar i öronen, följt av en huva som travisarna brukar använda som är som gummihättor över öronen, och sedan är den också fodrad med bomull typ, så att ljudet dämpas. Vi tänkte även använda oss av ett huvudlag ( utan bett på då ) som hade skygglappar på sig så han inte såg bakåt..

När Julle sedan kom ut på gången så började han ana oråd redan där tror jag... Vi skulle sätta i tussarna.. F**k this Sh*t, tänkte Julle och trilskades redan där... så det vart ingen bomull i öronen i alla fall.. och jag ville inte bråka ytterligare med honom med tex brems. ( Kan ju även upplysa om att långsint som han är så får jag än i dag, 3 dagar senare inte pilla på hans öron längre, nu efter lite träning så börjar det bli bättre igen.. snacka om att han inte lever efter ledorden glömma och förlåta.. ) Däremot så gick det bra med huvan och skygglapparna.. så nu var vi på banan igen.... Ja.. ända tills Kim satte igång maskinen... då satt vi parkerade i väggen i slutet på gången. Man kan väl lugnt påstå att han inte tog det speciellt bra. Inte ens i närheten av bra... faktiskt så långt ifrån bra som man kan komma...

Jag hade innan bestämt mig för att inte bråka med honom just med tanke på hans långsynta sinne, utan funkar det inte så gör det inte det, och då sederar vi honom istället så alla får en lugn och skön stund i stället.. och Kim slipper vara rädd om livet... och Julle med för den delen..



Ungefär så här såg Julle ut när vi satte igång klippmaskinen



Så här i efterhand kan jag ju känna att jag innerst inne visste att Julle inte är den typen av häst som står där blickstilla och njuter av behandlingen, men man måste ju prova för att veta! : ) Vi får försöka att träna lite mer på klippningen och vi har ju en hel sommar på oss sen....

Nu får istället Bitte komma ut och sedera honom om en vecka, för av med isbjörnspälsen måste han ju bli... Trodde förresten det var omöjligt för ökenhästar att skaffa sig sådan tät päls, men tydligen inte..Men å andra sidan är den säkert väldigt funktionell vid sandstormar.. : )

När han kom in i boxen igen så drog han en djuuuupp suck och det kändes som han tänkte att.. "där var jag nära att mista livhanken.. tur att jag lyckades få dom att förstå hur nära döden vi egentligen var".. : )

Med den här uppladdningen och bara promenader i tre dagar så var det en upplevelse återigen att rida lektion senare på dagen.. han var taggad till tänderna och hade energi för att lysa upp hela Rappestad.. Efter mycket om och men.. (läs 1000 gråa hårstrån, och kramp i mina ben ) så släppte han och kom till ro med arbetet och då skyndade vi oss att sluta lektionen... : )

Jag var helslut och Julle också, och det var en rejäl urladdning, och viljornas kamp igen med de saker vi nu tränar på... och bara han slutar tänka på så himla mycket annat, (typ undra vart duvorna tog vägen som satt i ridhustaket nyss.. kanske är jag lite bajsnödig ändå, eller man kanske skulle ta och torka bort skummet i mungipan i nästa hörn, and it goes on)...och jag verkligen kräver att han ska lyssna och uppmärksamma mig så blir det jue bra och såklart att ridningen sitter som den ska.. har inte jag koll på mina kroppsdelar kan jag ju knappats kräva att han ska ha det på sina..... Mitt problem, eller låt säga utmaning är att inte tappa tålamodet, för det värsta man kan göra är att skälla på honom.. Man måste vänta, och vänta och vänta ut honom tills han ger med sig av egen vilja och då berömma som baaara den, och då blir han så stolt och glad och gör som han ska av bara farten... Men ibland kan det ta längre tid än andra pass och då gäller det att ha is i magen... riktar återigen ett stort TACK! till Åsa som jag inte klarar mig utan nu... : )

På lördagen sen så red jag ett joggingpass i ridhuset och tanken var att inte ställa så jättehöga krav på honom efter genomköraren dagen innan, men han gick så himla bra så jag provade faktiskt lite övningar från gårdagen och det gick mycket bättre!! och så är det ofta för oss.. har jag haft ett skitpass dagen innan, och verkligen fått kämpa igenom vissa saker så är det som att poletten har trillat ner och han har liksom sovit på saken till dagen därpå och då går det mycket lättare.

Åsa hade även lektion samtidigt i ridhuset med en annan elev samtidigt som jag red på lördagen och, fasiken alltså.. även i ögonvrån har hon koll på mig, och hon sa även hon att han så mycket bättre ut ... ; )

Jag var så full av pepp efter ridningen så jag bestämde mig för att slå på stort och laga tre-rätters till middag på kvällen, så på Lagerlundas finaste restaurang så bjöds det på toast med rostbiff, rökt korv, och parmesan och vitlökscremefraiche toppat med hackade rödbetor, till varmrätt älgfile med ungsbakad potatis och kantarellsås, och till efterätt en blåbärspaj med glass som vi inte orkade äta just då, så Jonas tog den som vickning efter några timmar av gitarrspelande och allmänt skrålande ( mest från min sida tror jag.. ).. : )

Jag och Jonte kan allt konsten att roa oss själva med små medel.. bara att slänga fram en god middag, lite rötjut och en gitarr så är kvällen gjord sedan... : )

Nu ska jag snart gå ut med den här fröken...

Kram and Peace out!