Att bestiga Himalaya

Det gör jag.. ungefär var 4:e timma. Hundarna är hemma med mig och måste rastas, och jag går ungefär 200 meter på vägen och tillbaka igen, och det tar mig typ 20 minuter, och jag förställer mig att det är ungefär så här det känns att bestiga ett berg i Himalaya. 

Ska nu lista likheterna så ser ni också... 


- Innan man startar så vet man att man har något extremt jobbigt framför sig.. = CHECK!
- Halvägs så undrar man om man inte ska vända för just nu känns det som att det aldrig kommer att gå att genomföra. Varenda del i kroppen är slut = CHECK!
- Sista metrarna på vägen tillbaka är man totalt utmattad, men glädjen över att ha genomfört bedriften när man så till slut står där på toppen (läs i hallen) igen är obeskrivlig. = CHECK!


Om jag vore lite piggare skulle jag ge mig på ett glädjeskutt varje gång jag kommer in med hundarna. 


För att förstärka känslan av snö och kalla bergstoppar så har jag även min vinterjacka på mig när jag går ut med dom, för jag fryser så förjordat. 


Jag tror även att jag har mist minst 100 hjärnceller i minuten av att titta på de program som går på tv på dagtid... : )  Jonas har köpt hem hela ICAS sortiment med frukter till mig tror jag, för nu ska bacilluskerna vitaminchockas!


Superduperduktiga Rappestadtjejerna placerade sig i sina klasser i Tyskland, och det är ju helt sjukt bra!!! Nu laddar de om inför nästa kvalklass, så vi får sitta och hålla tummarna i morgon igen!! Rid så rumpan ryker! (på både er och hästen.. ; ) )