De härliga galoppernas tid!

är nu.. När alla fälten är skördade och ännu inte plöjda.

I Ledberg där jag står nu finns det oääääääändligt med fält att konditionsgaloppera på, och det är vad jag har pysslat med idag. Mitt mål var att framför allt jobba i galopp, men jag var också beredd på att Julle möjligen var alldeles för vild för att jag skulle våga sätta av i galopp på fälten.

Vi tog det lite lungt i början och jag skrittade kanske 10 minuter. De höll på att skörda på ett fält på andra sidan ån, så han var lite orolig för en tröska där, men han vande sig ganska snabb. När jag kände att han var lugn i skritten så tog vi lite trav också först i kanske 10 minuter, tills han slappnade av i den gångarten också..  Sen förstår ni vänner satte vi av i höstens första, vilda, härliga och busiga öppet fält-galopp.

Han skötte sig faktiskt som den stjärna han är och vi fick till ett riktigt härligt konditionspass. Vi galopperade kanske 2-3 minuter sedan skrittade vi en stund tills flåset gick ner och sen satte vi av igen.. Vi höll på i kanske 10 -15 minuter med intervallerna och vi varvar mellan höger och vänster galopp, och sedan travade och skrittade jag ner honom i puls tills vi kom tillbaka till stallet.. tog kanske 10-15 minuter.

Sista galoppen vågade jag släppa på lite och han fick verkligen sträcka ut, och han kändes verkligen så innerligt lycklig där han fick busa runt på fältet, dock under kontrollerade former så klart.. jag är inte direkt den vilda, flängande, lill-ungen längre som man var när man helt utan att tänka på eventuella konsekvenser satte av i galopp med ponnysarna en gång i tiden, men faktiskt långt där inne vaknar den där ponny-ungen så här års när man släpper på och marken bara dundar under hovarna och man känner fartvinden i ansiktet. Just där och då är det bara du och hästen och friheten... obetalbart.. 

Det är bara att passa på att ta varje tilfälle nu innan de plöjer och jag kan faktiskt inte vänta tills vintern kommer och vi kan galoppera i snön på våra fina, milslånga gräsvägar.... : )

Så på med säkerhetsvästen, berätta för stallkompisen eller messa någon familjemedlem var du håller hus, och när du väntas tillbaka om du är ensam, ta med telefonen, och ge er ut på fälten med era fyrfota vänner.. det är verkligen terapi att sitta på en frustande, galopperande häst och njuta av de sista varma solstrålarna innan hösten kommer.... om man kunde stoppa den känslan i en burk och sälja den skulle man vara rik!! och glöm inte, om du messar att även skicka ett meddelande när du är tillbaka i stallet igen.. : )

Jag var så fyll av energi och lycka efter ridturen att jag smörjde allt mitt läder när jag kom tillbaka från turen.. och det händer inte varje kväll direkt även om det sannerligen borde.. : )


Kram och Tjysss! : )