Han blir stressad när jag blir irriterad över att han slår så med huvudet som han gör, och Hanna provade att sitta upp efter mig igår, för jag ville att någon utomstående skulle känna på honom och möjligen bryta cirkeln. Han var fortfarande väldigt spänd, men slappnade av lite mer på slutet.
Jag som är av det paranoida slaget vill i första hand alltid ta till en veterinär när jag är så här rådvill för att kolla igenom hästen, och det är möjligt att jag kommer att göra det ändå, även om vi nu inte tror att det är någonting som är fel på honom,
Jag ska rida lektion imorgon och då få vi konsultera kloka Åsa.
Sen får det bli uteritter för hela slanten ett tag för ute sköter han sig jue.. : ) I alla fall är vi inne i en formsvacka, och det jag framför allt måste tänka på är att inte tappa tålamodet. Så har ni något till övers så skicka gärna överskottet till mig! : )
Även fast vi är inne i en svacka så vet jag bättre än att ge upp! Så idag var tanken återigen att hoppa upp och ta oss en vals, men det satte ovädret stopp för!
Jossan och jag såg några blixtar och hörde några knallar bägge två på vägen hem från jobbet. Tänkte inte så mycket på det. Men när vi väl kom hem, hade bytt om och skulle ge oss av. Fy i hela friden vad det blixtrade här ute. Jag kan inte säga att jag direkt är ett fan av åska i vanliga fall, men detta var ju bara för mycket!
Efter mycket om och med, när jag för en stund vägrade att sätta mig i bilen för jag ville inte springa den lilla biten från huset till bilen för det bara fräste i luften ute, så kom vi iväg. Gång 1. Vi bestämde oss för att först åka in till stan för att hämta lite saker till Jonte på jobbet, men när vi väl kom till Malmslätt så tyckte vi att det kanske vore bättre att åka till stallet först, så i med handbromsen och vändningen var ett faktum.
När vi vänder så ser vi världens mörkaste himmel, men världens otäckaste svarta moln och jag lovar.. utan att överdriva en blixt i sekunden… Jag vet inte vem som skrek till högst av mig och Jossan varje gång det kom en sådan där rejäl som liksom pulserar ner i marken, men jag tror det var Jossan.. : ) Vi kastar oss in på vägen vid Tolefors för att vända hem, när jag får jätteångest och säger att vi måste åka och titta till hästarna. Jossan vägrar och vi åker hem för att hämta Linus som skulle få vara chaufför. Det är nämligen ganska så inte trafiksäkert att släppa händerna från ratten och hålla för ögonen när det kommer jätteblixtar och man kör i 70 kilometer i timmen. Japp.. hem igen. In med Linus i bilen och vi gör ett nytt försök. När vi kommer ut på slätten vid Västerlösavägen så, alltså det var det värsta jag har sett.. Det var faktiskt otäckt så mycket det blixtrade runt om kring. Många stora och rejäla också. Vi fick nästan panik när vi var mitt i ovädret (alla utom Linus) och vände igen.. för att åka in till stan och hämta sakerna på jobbet och lite kvällsmat. Tyckte vi hade förtjänat kebab när vi än så länge hade överlevt extremvädret.. : )
 |
Försökte få med någon av de säkert 100-tals blixtrar vi såg, men jag var inte tillräckligt snabb...  |
Vi kände att vi kom ifrån det värsta ovädret lite när vi kom in till stan, och det måste jag säga var skönt. Vi ringde även och kollade så det fanns folk i stallet som kunde stanna där under det värsta ovädret.
Tyvärr så är ju åska inte att leka med, och lite senare sedan så ringde Jossan och berättade att en lada i Västerlösa hade träffats av en av blixtrarna och var nedbrunnen till grunden. Som tur var skadades ingen fysiskt, varken djur eller människor. Jossan kompis som också bor i Västerlösa hade lagt ut en bild på Facebook där man såg svarta brännmärken på ett stort område runt ett el-jack efter att åskan gått ner i deras hus, så det är verkligen inte att leka med.
Nu är det dags för sängen, och pepp inför morgondagens drabbning. Antar att han är riktigt pigg imorgon när han fick vila idag, så jag ska drömma om stora portioner tålamod, och en rejäl skopa med lugn.
Kram och tjyssss!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar