Mina ben har sagt upp sig!

efter i stort sett oavbrutet gående i dagarna två.. : )

Allt började i onsdags. Vi har många roliga festligheter inom en snar framtid, och som vanligt så har jag aldrig någonting att ta på mig, vilket så klart egentligen är ett helt befängt påstående. Rent logiskt borde jag ju åtminstone ha det jag köpte till senaste festen kvar att ta på mig, men nej då.. en outfit som jag var supernöjd med för några veckor sedan känns inte alls rätt längre... intalar jag mig i alla fall, så efter att jag hade varit i stallet och fixat åt Julle så åkte Hanna och jag till IKANO.

Detta är en vy vi har sett ofta de senaste dagarna.. : ) Många butiker bliiiiir det....

Ett intressant men ej speciellt ovanligt fenomen uppstår. När jag för en gångs skull är där för att verkligen handla så hittar jag inte ett skit! Vi gick igenom varenda klädaffär, t.o.m dom som vi genom att titta i skyltfönstren förstod att vi inte skulle hitta någonting i, och ingenting föll mig i smaken. Dessa tillfällen skapar en liten med naggande panik att jag inte kommer att hitta någonting alls, och jag troligen får gå i några malätna gamla paltor till festen...

Efter 4 timmar gav jag upp, och vi drog oss hemåt. (Som en liten parantes värkte mina ben redan här..)

Idag har vi återupptagit jakten, men först skulle hästarna tas om hand. Julle vilar ju fortfarande efter kiropraktorbesöket och Hanna frågade om jag inte kunde rida Lillis, så att bägge hästarna gick samtidigt. Sparar lite tid och stallet är gjort på ett kick. Sagt och gjort. Vi sadlar ut och tar ut hästarna på slingan. Allt går enligt planerna, och vi skrittar på och Hanna och jag sitter mest och snackar skit, tills jag kommer på den utomordentliga iden att vi ska jogga dom lite sista kilometern. Sagt och gjort, vi sätter av i lugn, fin och kontrollerad trav. Lillis går låg och rund och jobbar på bra. Sen vaknar skurk och bus ung-hästen i honom. Vips så lägger han i en tvärnit, ställer sig på bakbenen för att sedan sparka bakut, och sedan ställa sig igen och så då ett bakut brall till... : )

Lite sådär lagom småchockad tar jag tag i honom ordentligt och ryter med min allra argaste röst, att NU RÄCKER DET!! och vips så vart han den lilla ögontjänare till ängel han är igen... : )

Men mest chockad är jag nog att jag slapp bjuda stallet på tårta... Jag säger bara... unghästar är djävulens påfund..... : ) Nästa gång är jag definitivt beredd på ett bus-brall .. Jag var bara tvungen att trava lite till efter den här lilla avstickaren, och då gick han återigen hur fint som helst...  : )



Detta var innan mordförsöket.. hur lungt och stadigt som helst... inte visste jag väl vad som snart komma skulle.. : )



När vi hade fixat hästarna klart, och släppt ut dom i hagen igen, så åkte vi hem till mig och packade ihop lite saker. Vi skulle duscha och fixa hos Hanna inne i stan för att sedan ge oss ut på jakt efter kläder igen. Vi käkade lunch på stan och sedan var jakten igång. Idag hade jag mer tur, och hittade både det ena och det andra som tilltalade mig och fick följa med hem. Så som tur är får ni inte se mig i malätna trasor nästa fest heller.. : )

Redan när vi kom hem till Hanna igen så kände jag att mina ben inte direkt var i storform, och då hade vi inte ens påbörjat kvällens aktivitet.. : )

Vi bestämde oss för att ladda med en hembakad rabarberpaj, och sedan så begav vi oss ner till Folkungavallen. Securitas Direct sponsrar alla sina anställda som vill vara med i Blodomloppet. Mycket trevligt initiativ tycker jag, och såklart så tar man ju då chansen att vara med. Vi var ett glatt gäng som möttes och startade det 5 km långa loppet.

Det är ju lite trångt i början så man får gå myrsteg, så tiden vart väl inte någonting att hurra över, men trevligt hade vi.



Trött matte och inte så värst trött Lilly efter målgång!

 Lilly skötte sig som en riktig liten pärla, och vart jätteglad över den fina medaljen hon fick vid målgången. Hon vart så glad att hon i rent glädjerus råkade äta upp ett helt paket rökt lax innan jag hann haffa den lilla vesslan. Hon tyckte tydligen att kanelbullen jag erbjöd var alldeles för onyttig när hon nu hade varit så hurtig och motionerat.  Hon var nära att bli portad från picnicen nästa år, men hon lyckades charma de flesta med sina långa ögonfransar och för dagen extra vilda skägg, så hon är välkommen nästa år igen! : )

Posar med fina medaljen.. hon tycker att den röda färgen gör sig bra på henne faktiskt.. : )

Nu ska jag vila mina ben som faktiskt har sagt ifrån, och vägrar att gå en meter till idag... : )

Kram och Tchjysss!