Tandläkaren måste vi alla gå till....

och så även våra kära hästar. För mig är det jätteviktigt att jag regelbundet kollar upp Julles munstatus, så idag var det dags igen.

Vi var ett gäng som slog våra påsar ihop och tog ut en tjej från Distriktsveterinärerna som var såååå himla duktig och bra, och trevlig.

Jag stressade som en galning från jobbet för att hinna dit, och två hästar togs före min så jag hann precis i rätt tid. Tino stod fortfarande på gången och fick sina tänder genomgångna. Hon hittade en del att jobba på där och en del foder fickor som är ganska vanliga så hon remitterade honom till att boka en tid hos Torbjörn Larsson för en ordentligt genomgång och se om man behöver göra någonting åt dom, eller om dom är så små att de kan bara rensas någon gång om året. Så han får åka till stora hästtandläkaren för en genomgång. Foderfickor är ju när det blir ett mellanrum som möjligen behöver fyllas igen, beroende på hur gammal hästen är för i vissa fall växer ju tänderna själva tills sig så att man slipper fickorna. Problem kan uppstå om dessa fickor blir inflammerade.
Jossan bokar i alla fall en tid där och tar med sig lill-skurken dit.

Han var såååå himla trött efter sederingen Tino att han vägrade att gå tillbaka till boxen. Han ville hellre stå kvar på gången och lulla ett tag till. Tur att han bara är 76 cm hög, så man kan nästan bära honom in i boxen.. : )

Sedan var det Julles tur. Han sederades och så satte hon på den så kallade munstegen som de använder och tittade i hans mun. Han var superfin. Inte någonting att anmärka på. Mungipor jättefina, inte någon irritation i tandkött eller på kinderna, inga vassa kanter och tänderna så jättefina ut. Så han behövde vi inte göra någonting mera på.

Någonting som jag verkligen kan rekomendera är att samtidigt göra en ordentligt koll på de träns och bett man använder. Jag tog fram mina två och veterinären kollade hur de låg i munnen i förhållande till hans tänder och mungipor. Ett av betten fick jag påbackning över att det var för stort. Nästan en halv centimeter för stort för hans lilla mun var det. Så det måste vi byta ut till ett lite mindre. Det andra bettet jag använder låg jättebra i munnen på honom, men satt lite för högt, så vi sänkte det ett hål på varje sida, så vart det perfekt sedan.

Julle chillar lite efter sedering och under bettkontrollen.. Hannas ben till höger.. :)

Det är också en bra sak, att man har några olika bett som hästen gillar att alternera med, så att tryckpunkterna i munnen ändras lite, och i det är fallet så stämmer uttrycket ombyte förnöjer. Om man ändrar tryckpunkterna något så blir det mindre slitage.



Fick jättemycket intressant information från veterinären som var väldigt insatt i de senaste rönen kring hästarnas munnar. Lärde mig massor och diskutionen var mycket nyttig!

 Så vi fick verkligen superbra hjälp och jag kan verkligen rekommendera ett besök hos en kunnig veterinär eller hästtandläkare för check av hästens mun och bett-check.

Kram och Tjysss! : )