Tydligen så var inte karman klar med mig....

Men först ett stort Grattis på alla hjärtans dag till alla mina små och stora hjärtan därute, och en extra puss och kram till mina hjärtan här hemma och i stallet, och ett BAMSE-hjärta till min sambo som stöttar mig i ur och skur på alla sätt och vis. KÄRLEK!    

            
Men i detta rus av kärlek hit och dit så måste jag nog bara säga att kärlek är det sista som jag vill skänka till min bil som har visat en extrem ovilja att samarbeta sedan jag slank i diket i fredags, och i och med denna ovilja så satte han hela lördagens planering i gungning.

I lördags hade jag en dag som bara var så himla fullspäckad att det var tvunget att allting skulle klaffa in i minsta detalj för att funka. Dagen började bra. Städade hela huset, och fixade lite på våran veranda. Hästledig var jag, och allt verkade flyta som det skulle. Fram tills att jag skulle åka och handla mat och dricka till kvällen. Jag skulle åka vid 14 enl. mitt tidschema, för att Systemet stänger ju 15 så först dit och sedan till Hemköp.

Problemen börjar redan hemma när jag upptäcker att jag inte har min plånbok, och efter en del rannsakande så får jag plötsligt upp en minnesbild av att jag lägger plånboken i min korg i stallet efter att jag har betalat Åsa för lektionen i fredags. SKIT! tänkte jag , så hoppar in i min buckliga bil och trampar gasen i botten för att hinna först till stallet för att hämta plånkan, och sedan till Systemet. Det är ju bara det att efter några kilometer så händer det ingenting när man trampar på gasen. Verkligen INGENTING händer.. och till slut stannar bara bilen.  Smått uppgiven så provar jag att starta den några gånger med det går inte.. helt, f*cking stendöd. GGHHAAAA!!!

Här står han... tjurhuvudet.. och där får han stå kvar tills bärgaren kommer... : )

Just där.. den sekunden, efter att motvilligt ha insett att jag är stående där.. mitt i mellan Tolefors och Lagerlunda...  och kommer med all säkerhet inte hinna till Systemet, och bara Gud vet när jag kommer här ifrån,  så får jag en microsammanbrott och känner att ögonen tåras och det stockar sig i halsen... : ) Efter att ha stressat järnet hela dagen för att hinna med allting så rann det bara över, så det är så här den här dagen ska sluta tänka jag.. och ringer Jonas med gråten i rösten. Han är ute och jagar men hör min desperation i rösten och säger att han ger sig av direkt och försöker hinna till Systemet, så ringer jag min pappa som får komma och hjälpa mig att bogsera bilen hem, och sen skjutsa mig till affären. Det börjar kännas lite bättre, men fortfarande är jag inte speciellt glad så klart.

Pappa kommer och vi ska försöka bogsera bilen hem, då vi upptäcker att någonting verkligen inte är som det ska. Vi kan inte starta bilen alls nu, och därmed går det heller inte att bogsera den då 1: servon funkar inte, och 2: vi måste backa den hem, för det finns ingen ögla att skruva dit på min bil där framme så man kan bogsera den rättvänt. Så det går fet-bort, och vi lämnar bilen där, och åker och handlar mat istället.

Med matkassarna i bilen så möte vi upp Jonas (som med högre makters hjälp hann till Systemet med några minuter tillgodo) vid bilen, och då envisas männen med att de ska försöka få igång bilen med startkablar. Jag står i bakgrunden och mumlar lite att det är ingen ide, för det är inte det som är felet. Bilen startade hemma och sedan så var det mer som att den liksom stegvis dog.. Jag har nämligen varit med om att batteriet har tagit slut innan, och det gick nämligen inte alls till så här. Men ingen hör min klagan, och till slut när de har meckat med den i 10 minuter så säger jag högt och tydligt att DET ÄR INTE DET SOM ÄR FELET. Nä, säger de då.. vi vet... Så då har vi slösat ytterligare viktig tid, enligt mig. Vi får i alla fall igång den och ser då i motorn att det är som att den inte får luft. En av slangarna går ihop när man ska gasa, och troligen är det någonting som har blivit igensatt sedan dikesturen. Så vi slår igen huven, ställer bilen där, meddelar Axel på Tolefors att den kommer stå kvar tills vi kan bärga den där mitt på vägen, men vi sköt in den till kanten så man kommer förbi med deras maskiner.

Just i den här stunden så är jag i upplösningtillstånd över att vi får gäster kl 18 och jag har inte börjat med maten, eller duschat coh gjort mig i ordning, inte varit ute med hunden, och lite annat smått och gott som skulle fixas hemma. Men så fort vi kom hem så jobbade vi på som en väloljad maskin Jonte och jag, och fick allting gjort så när som på några minuter innan vi kunde spendera en helkväll med goda vänner som fixade ett toppenhumör på mig igen! Vi åt god mat, och drack goda viner, shottade lite smaskigheter, och spelade roliga spel. Så till slut så vart dagen som verkade som den skulle bli en katastrof sjukt rolig ändå, och så här i efterhand när vi satt på kvällen så kan man ju faktiskt skratta lite åt eländet... : )



Kvalitetstid med J+J.. De är pärlor, allt! : )

 Lite seg som sig bör efter en supertrevlig kväll så tog jag en låååång promenad med Lilly på söndagsmorgonen för att piggna till lite.. och vilket vädet vi hade!! Det var ju obeskrivligt härligt trots att det var några hack under nollan på termometern.

I solen så tog vi en paus, och den värmde gött på näsan, och på vägen hem så hälsade vi på min kära lillasyster och hennes make som numera är Lagerlundabor precis som vi!!!  Känns så himla mys att ha dom som grannar!!



Uppe i denna gamla drängstugan bor numera familjen Björkeby!

 Söndagen sedan vart också helt rörig eftersom jag numera är billös! Tanken var att vi skulle bogsera in den till BIVA, men istället kommer bärgaren imorgon och tar in den dit, så jag tog det lungt hemma hela dagen. Egentligen var planen att vi skulle fota Julle och mig för en sak som komma skall i det underbara vädret, men pga logistikproblem så var det bara att skjuta på det, och det var ju bara för tråkigt när vädret var som det var... hade blivit jättefina bilder tror jag, men vi får hoppas att det blir soligt i helgen igen!!!


Kram och Tjyss!!!!