Nu är det inte många dagar kvar till julafton! Många ska ge sig ut på vägarna, så ni som ska köra långt under veckan ta det försiktigt!

Den här veckan har sprungit förbi ordentligt, och vi börjar landa efter Mitzys bortgång. Det är så klart fortfarande en tagg i hjärtat när man går förbi hennes tomma box, men jag vet också att hon har det mycket bättre där hon är nu.

Julle har jobbat lite lugnare än normalt den här veckan efter hans sjukdom, men vi börjar att komma i form igen tycker jag allt! De dagar han vilar från ridningen så vill jag gärna att han ändå rör på sig i minst en timma, så då är det bara att ta på sig promenadskorna och börja knata .. I torsdags var en sådan dag. Han hade gått hela veckan och jag kände att det var dags för en promenaddag.
Det är ju inte världens roligaste sysselsättning direkt att gå runt, runt i en timma, men med trevligt sällskap så går det bättre! Jossan, min lillasyster, och hennes kompis Martina var det mänskliga sällskapet och Tino och Lilly var det fyrbenta. Tino tömkördes och det är så himla roligt att se, för han är grymt duktig. Går fin-fint på tygel och jobbar på bra, om det så klart inte kommer ett snyggt sto i närheten för då går han bananas... : )  Lilly hon körde 60 meter sprint därinne till hästarnas förtvivlan. Hon gillar att hänga med hästarna, och försöker då och då att få igång dom och busa med henne, dock med av matte rekommenderat säkerhetsavstånd.

The gang i ridhuset.. : )

I lördags så var det dags för min första lektion efter hans vila, och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med utfallet. Han kändes så klart lite ur form i början och vi hade ju bara jobbat lätt i veckan så han vart väl lite småchockad att det var dags att arbeta igen. Men efter själva uppvärmningsfasen i lektionen så gick han över förväntan! Han var lite tyngre i handen än vanligt, men det är ju helt naturligt efter vilan, men han släppte också fint och framför allt snabbare än tidigare. Galoppen är nog faktiskt det jag är mest nöjd med!! Den kändes fin och balanserad och jag kände att jag faktiskt kunde påverka honom ganska bra, så det var nog faktiskt det bästa galopparbetet vi har haft under hösten! Åsa har verkligen jobbat stenhårt med oss den här hösten ( och även jag och Julle har faktiskt jobbat stenhårt.. : ) )  och jag kan verkligen se tillbaka på den här terminen och se vilka otroliga framsteg vi har gjort och jag är grymt nöjd med oss alla tre!  
Jag är också innerligt tacksam till att vi har fått hålla oss friska både Julle och jag under hela hösten och kunnat träna på ordentligt. Vi kommer förhoppningsvis hinna med en lektion till i år, nästa vecka..  Läxa till nästa lektion är fattningar, fattningar och åter fattningar... Förhoppningsvis kan jag briljera med snygga, balanserade, fortfarande i form-fattningar nästa lektion.. ; )

På lördagskvällen så var vi ute och käkade julbord med våra nära och kära vänner.. : ) Vi träffades först hemma hos Emil och Maria på lite glöggmingel och sen tog vi en taxi upp till Wärdshuset i Gamla Linköping och käkade det godaste julbord jag någonsin ätit tror jag. Det fanns verkligen ALLT! och det ända jag är besviken på är att jag inte fick i mig mera mat! Man försöker ju verkligen att proppa sig så mycket som möjligt, när det är så där gudagott, men till slut fick även jag känna mig besegrad.
Skulle finnas en extra magsäck att koppla på när nöden kräver.. : ) Vi hade jättetrevligt och jag tror vi satt och käkade och snackade i 4 timmar innan vi gav hos hem till Emil och Maria igen för lite "efterfest". Vart en mycket trevlig kväll med både musikquiz och Guitar Hero... : ) Tyvärr så vann inte tjejerna musikquizet, och det berodde framför allt på att jag förlorade en omgång sten, sax, påse, om vem som var först att räcka upp handen på frågan... Tror det var en poäng som skiljde oss åt... Bittert!! ; )  Är i alla fall jätteglad att vi kunde få ihop en träff så här innan jul och bara träffa alla och umgås med alla fina vänner.  Ni är guldklimpar varenda en av er!!



Världens godaste mat med världens goaste gäng!!

 Rolig fest på lördagen resulterar ju i ganska seg söndag.. : ) Men jag kände mig ändå efter omständigheterna pigg så jag startade dagen med en långpromenad i snöstormen, och jag kan väl säga att jag har tagit långpromenader som har varit under bättre omständigheter, men klär man på sig som en eskimå som jag gör den här årstiden så är det ganska trevligt ändå!  Efter promenaden så satte jag igång och storstädade huset eftersom jag jobbar hela veckan nu fram till söndag, så det var lika bra att ta tag i det på en gång, och jag var lagom klar tills Jonas vaknade till liv....

Tog en eftermiddagstur till stallet för att pyssla om Julius. Söndagar är han lediga dag och då pysslar jag bara om honom. Mockade och fixade iordning all mat, och bytte till pyjamastäcken osv. Under den här korta men intensiva stunden i stallet så lyckades jag med konststycket att för första gången på mina ja, minst 15 år i sadeln bli sparkad.. och inte lite heller.. : )

Julle har en boxgranne.. den boxgrannen hade just idag blivit lite skvatt galen och stod och allmänt betedde sig.. sparkade lite i väggarna och småskrek som när de hälsar på varandra typ ( han står på boxvila som en parantes och någonting måste man ju ta ut energin på :  ) ). Jag skulle ta ut Julle och höll på att ta av honom täcket och hade då boxdörren öppen som jag alltid har. Väluppfostrad gentleman som han är så går han ju inte ut förens man ger tillstånd till det. Han stod där och skötte sitt, och skulle som vanligt hälsa på sin granne. Grannen blir då lite smått förvildad igen och börjar återigen skrika och sparka till i väggen och Julle skriker också till och sparkar upp sitt framben i blotta förskräckelsen och i vägen för hans framben är mitt lår!! Fick mig en rejäl lårkaka och blåmärket växer för varje sekund.

Men jag fick mig en tankeställare i debatten som säkerhetstänkandet inom ridsporten. Det är så lätt hänt att olyckan är framme när man minst anar det och det hade räckt med att han hade hoppat lite, lite högre så hade han träffat mig i magen, och Julle är verkligen världens snällaste häst, och jag brukar faktiskt vara ganska ordentligt med att inte ta någonting för givet även om jag känner hästen väl. Men som sagt.. en sekunds oförsiktighet och otur kan resultera i ohyggliga skador egentligen. Så det får bli dagens tänkvärt.. Även om man hanterar sina gosegrisar varje dag så är det flyktdjur och man kan aldrig vara nog försiktig när det kommer till säkerheten kring hästarna.

Jag klarade mig fint den här gången med ett blåmärke lika stort som ett tefat på låret, men jag fick mig en betydligt större tankeställare.

Jag och mitt blåmärke som i stort sett kan vara en alldeles egen kroppsdel för tillfället.. Jonas hävdar dock att han såklart har haft MYCKET!! större blåmärken i sina dar.. jag tvivlar starkt.