Kan inget annat än njuta av det underbara vintervädret vi har just nu. Sol och snö är fasiken minst lika bra som sommarvärmen.. Men om jag ska vara lite mer svensk och klaga en smula på vädret så kanske det inte behöver vara 26 minusgrader som det var i måndags morse, för jag tycker det är lite, lite för kallt när man känner att näsan liksom fryser ihop... : )

Vacker vintermorgon på Lagerlunda Herrgård

I tisdags när jag var i stallet efter jobbet så tror jag att det var ett under att jag kunde ta mig fram på två ben. Jag hade 3 byxor på mig, underställ, ridbyxor och termobyxor, och på överkroppen hade jag underställ, t-shirt, stickad polotröja, fleece, och en supersupervarm dunjacka... För det värsta jag vet är att frysa... jag verkligen, verkligen ogillar det i högsta grad! Så det är lika bra att bulsa på sig.. och ta av sig lite om man nu mot all förmodan skulle bli varm.

I måndags hade jag en ledig dag. Jag började dagen med att rida lektion, och GUUUUD vilken lektion sedan. Han var sjukt bra, och jag med faktiskt.. det blir ju liksom en kombination när jag kan koncentrera mig på viktigare saker än att se till att han inte bär sig åt..  : ) Jag hade för en gång skull bra med tid, och kunde rida fram ordentligt innan Åsa kom. Jag red ungefär 30-40 minuter innan, så när passet var färdigt så hade han gått en och en halv timme, och det verkar vara ett jäkligt bra upplägg... för fy fasiken va bra det gick. Allt bara klaffade och fungerade och han låg skitbra i handen hela tiden, och stadigt med för den delen så jag kunde bara sitta tillbaka och fokusera på vad jag skulle göra. Det är för sådana här pass som man sitter och tragglar de passen det går käpprätt åt H..

Vi har verkligen fokuserat på att vara konsekventa hela veckan från förra passet, och så har jag varit extremt noggrann med att verkligen överösa honom med beröm så fort han gör rätt... och då menar jag inte säga duktig till honom utan verkligen slänga mig om halsen på honom och verkligen överösa honom med klappar... och han blir verkligen sååå nöjd då och ger en liten gnutta till nästa gång...  
Jag var så himla glad, lycklig, stolt, tacksam, ja allting samtidigt för under just det här passet så gjorde han allting bara så bra..  Om jag skulle vara lite svensk igen då, så är det fortfarande lite missförstånd i galoppen, men det är enbart mitt fel. Han gör det jag säger till honom, det är bara att jag måste bli starkare i min högersida, och det går sakta framåt, så förhoppningsvis om jag kämpar lika hårt som Julle så kommer det rätta till sig snart..
Jag hoppas att jag kommer få ett likadant pass snart igen, för sådana här dagar är det verkligen så roligt att rida, och man känner att allting går lätt... så påminn mig nästa gång jag har haft ett djävuls-pass att det finns bra dagar också.... : ) Han är verkligen min stjärna den där lilla vita rackaren...

Jag måste återigen skicka så himla mycket tacksamhet till Åsa, för vi är verkligen en produkt av hennes superbra träning. Hon står ut med mig när tålamodet tryter, och jag blir frustrerad, och får ordning på mig när jag tänker i fel banor, och är verkligen den bästa på att peppa så man får energi att ta nya tag igen.. Kan verkligen inte begära någonting mer från henne.. hon är super... och även om träningen kanske inte går helt som man planerat så känner man sig aldrig nedstämd när man är klar utan det finns alltid någonting positvt hon plockar fram från passet, så ja... henne håller jag hårt i!

Efter denna alldeles utomordentliga början på dagen så började det gå lite utför senare.. : ) Jag hade bestämt sedan innan att jag och några vänners lilla dotter skulle baka lusekatter tillsammans, så jag hämtade upp henne på fritids och vi tog först en liten shoppingtur inne på Tornby för att fylla på förråden med lite smått och gott. Sen fortsatte vi hem och hämtade min syster Pernilla och hennes två grabbar, som också var laddade för lite bakning. Ungarna hjälpte duktigt till med allting.. när vi precis var färdiga för att sätta igång och blanda ihop allting, så hördes en smäll från köket och vips så  ligger all degvätska på golvet.. en liten, liten nisse hade råkat fastna i handtaget på kastrullen. Men ingen ide att gråta över spilld mjölk, så vi satte genast igång att göra ny...

Vi skulle tagit detta som ett tecken, men det gjorde vi tyvärr inte. Även Jonas syskonbarn anslöt sig till skaran lite senare, och när vi hade som mest julstämning och vi knådade ihop våra snygga lussekatter så hittar plötsligt en av ungarna en glasbit i degen!!! Pernilla och jag vart förstås förskräcka och börja forska i vart denna glasbit kom ifrån och vår utredning fastslog till slut att det var en flisa från den skålen vi hade gjort degen i som var problemet. Eftersom det fattades två bitar som vi inte hade hittat ännu, så var det förstås med vemod vi berättade för alla ungarna att de inte kunde få äta sina fina egenskapade lussekatter.. Beskedet mottogs med blandade känslor.. vissa av barnen tyckte tjusningen i att baka mest låg i att knåda degen, medans andra gärna hade sett att de fick äta upp sina bakverk. Men det var ju tyvärr ingenting att göra. Det är ju inte speciellt hälsosamt att käka lussekatter kryddade med en och annan glasbit i. Vi får se till att nästa gång vi sätter igång och bakar så blir det i en plastskål istället... : )

Vart ju lite uppgiven stämning eftersom vi hade räknat med ett riktigt lussekattskalas efteråt, så jag roade mig med att adventspynta huset istället när alla hade åkt hem. Det blir så mysigt när alla ljus är uppe. Det behöver vi så här i vintermörkret.

På tisdagen efter jobbet så åkte jag ut till stallet för att rida på stjärnan en sväng. Det var ju fasiken så att ögonlocken frös fast i tisdags. Men Julle gick så himla tufft på måndagen så jag var tvungen att trotsa kylan och jogga honom lite i ridhuset. Han var så klart lite muskeltrött, men han jobbade på bra också då också. Det var nog mest jag som frös fötter och fingrar av mig, så passet varade bara 45 minuter eller någonting... Han fick rulla på lite i alla gångarter bara för att komma igång lite, så kanske han slipper den värsta träningsvärken i alla fall... : )

Gav hästarna kvällsmat, och de mottog den med stor glädje.. När det är så här kallt så får man sticka till dom lite mera mat, och speciellt de som står i kallstall eller på utebox så de kan hålla värmen ordentligt, för huvaligen vad kallt det blir för dom när de står still så där. Vårat stall är ju i och för sig varmt... blir sällan under nollan där, men vi sticker till dom lite extra ändå, just för att de står inne mer nu också när det är så kallt ute...


Peace out så länge!!!  :  )