Är det inte sårskador så är det hovbölder, och är det inte ledinflammationer så är det gallor...
Jag har ju haft lite problem med Julle och återkommande kotledsinflammationer på hans högra framben .. nu är det 2 år sedan vi behandlade kotan senast ( peppar, peppar och tvi, tvi, tvi ), men det har satt sina spår.. Jag är helt benparanoid! Visiterar dom noga varje dag och tänker på att skydda dom så mycket jag kan, med kyla efter arbete, följt av värme, och benskydd i tid och otid såklart... och när man precis fick ordning på det ena benet ja visst fasiken så halkas det på gången och svullnas upp i andra benet... Som tur är så kan man ofta bota de flesta skadorna själv hemma, men ibland händer det större saker tyvärr...
I det här fallet är det en stallkamrat till mig som har haft otur med sitt 4-åriga halvblod. Han är lite av en uppstickare i hagen och försöker nog att klättra på stegen, och när någon av de andra sedan skulle trycka ner honom i järnskorna igen så fick han sig en spark på utsidan av ena frambenet. Han kom in som en slagen hjälte med ett ganska stort sår...Om det nu tyvärr ska hända större saker så är det en oskriven lag att det alltid händer på lördagar och söndagar.. men hon hade ute Distriktsveterinärerna som konstaterade att det inte gick att sy, och sedan fick hon läkemedel, och en räkning såklart.. Såret blev något bättre under de kommande dagarna, svullen såklart runt såret, men ingen hälta. Däremot så börjar det efter kanske en och en halv vecka blir mer och mer hälta och hon bestämmer sig för att åka till klinik...
Dit åker en häst med 4 svarta ben, och hem kommer en häst med 3 svarta och ett vitt!!!! Lilleman har nämligen lyckats att få en spricka i benet, och måste nu stå gipsad i box i 2-3 månader beroende på hur det läker. Det är alltså svinlurigt med sådana här "små" benbrott, för sjukdomsförloppet är precis så som Lilleman hade.. Ingen hälta i början, men efter någon vecka så kommer det smygande. Prognosen ser förhoppningsvis god ut, men allt beror ju på hur det läker.. Hanna får åka till Mantorp en gång i veckan för att rengöra såret som givetvis är kvar under gipset, och de röntgar honom varannan gång ungefär.
De ser ju inte så glada ut när de måste stå på box, men Lilleman tycker jag håller humöret uppe!! Han är samma gamla retliga busfrö och drar sig inte för ta sig en smakbit från Julles näsa när Julle ska vara snäll och hälsa på sin stackars hagkamrat och numera boxgranne... Han har tom lånat ut sin aktivitetsboll som just nu även innefattar hans favvosmak pepparmint på slickstenen till Lilleman, och det är tydligen tacken det... en skinnbit på näsan mindre... : ) Fast nu när jag tänker efter.. å andra sidan kan Julle behöva lite mindre "skinn på näsan" ; )
I helgen har jag hunnit med att ha stalljour också! Alla hyresgäster har en helgdag per häst under ett kvartal brukar det bli... mer än ett kvartal faktiskt.. vi är ju bortåt 40 hästar nu.. Man börjar på morgonen i ottan och ger de små kusarna mat, och sedan tas det av nattlindor, och byts täcken, och läggs på täcken och sätts på grimmor. Sen är det dags att släppa ut monstren. Man börjar alltid med ledhästarna.. Just nu har vi 5 hingstar på Assedun och de leds ju alla utom 1, och sen är det kanske 5-6 hästar till som har lyxig ensamhage.. : ) Sen släpper man bara resten så går ( eller rättare sagt de flesta småspringer ) de i "gator" ut till sina hagar.. Lite piff och puts i stallet och sedan så gör man allting en gång till fast tvärt om, och så är det 2 fodringar till efter det... Det jag vill ha sagt med detta är att man är där från tidig morgon till sen kväll, och hinner inte med så mycket annat än just hänga i stallet.
Det som är bra med jouren är ju att man även hinner med sådant som man nedprioriterar vanliga dagar, som tex. städning av skåp, smörjning av lädret och andra måste saker, vilket såklart är bra!
Lilly, min lilla byracka hade semester från jaktskogarna, och hängde med sin morsa hela dagen... Hon kan tyvärr inte vara lös ute när det inte är jakt-time (läs att hennes jaktsäsong med hund varar alla årets dagar) .. eller man kan säga att det blir jag som jagar henne om hon kommer lös.
Det tar cirka en 100-dels sekund innan hon sniffar upp någonting mysko och sen stänger hon av hörselförmågan och drar iväg på obestämd tid... Det skulle ju inte göra så himla mycket om det inte var en groteskt stor 80-väg åt ena hållet och motorväg åt andra, och en av Lilly redan uppretad arg granne med kanin i bur å det tredje... så det är koppeltvång på henne... Men däremot så brukar det alltid vara tomt i ridhuset någon gång under dagen när man är där så länge, så då tar vi oss en riktig rejäl busstund där inne., och det är fullt ös medvetslös som gäller.. : )
Hon är för go min lilla vovve...
Har fått en speciell förfrågan ang. bloggen som jag vart sååååå himla glad över... kan inte berätta så mycket mer än, för ingenting är klart ännu... men jag hoppas verkligen att det blir som vi hade tänkt.. det vore superkul!!
Kram and Peace out!! : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar