Känner mig som en prinsessa…

Efter att ha tillbringat helgen på ett slott så har troligen någon stoppat en ärta under madrassen för riktigt ont i ryggen har jag idag. Men det är inte bara därför jag känner mig som en prinsessa utan även för att det var så himla mysigt i helgen, och man känner sig riktigt laddad med positiv energi… : )

Veckan som gick var helt tokig! Började dåligt med att våran äldsta häst fick jättekolik och vi visste inte riktigt om hon skulle klara sig, men efter 2 dagars förtvivlan så började faktiskt läget ljusna och hon är bra idag! Men eftersom hon är 21 år gammal så valde Josefine från början att meddela veterinärerna att vi inte åker till klinik med henne utan det vi kan göra hemma det gör vi, men att låta henne gå igenom operation, sedering röntgen osv, det är nog inte riktigt djurvänligt faktiskt.

På måndagen så vart hon dålig på kvällen och vi var kvar och gick med henne och gav henne paraffinolja själva, men eftersom hon inte vart något bättre så ringde vi ut veterinär på kvällen. Vid 10 kom veterinären och behandlade henne med smärtstillande, kramplösande, och det slangades även in 1 liter olja till och 10 liter vätska. Efter lite promenerande och översyn i några timmar så åkte vi hem vid 1-2 tiden på måndagen för lite sömn. Vi skulle titta till henne under natten och Jossan åkte dit vid 4. Hon ringer mig och är förtvivlad och talar om att Mitzy sitter fast.

Slänger mig givetvis i bilen och åker dit. När jag kommer dit så har hon på något sätt lyckats rulla mot boxdörren så nederkanten hade åkt ut och hon har lyckats kravla sig ut på gången och ligger för nära väggen så hon kommer inte upp. Hon var totalt genomsvett och eftersom hon låg så illa, nästan på rygg så trycker ju organen ganska mycket på lungorna så hon hade svårt att få luft.

Vi konstaterar snabbt att vi behöver mer hjälp. Kim ringer in sin pappa (Ann är såklart bortrest, det händer nämligen bara konstiga saker på Assedun när Ann inte är hemma.)
och jag och Linus hjälper också till. Jossan ringer veterinären ifall det värsta skulle inträffa och vi behöver ta bort henne direkt på plats. Torbjörn tar ner boxdörren och vi får även ta ner väggen till boxen, och som tur var är boxarna så smart byggda att plankorna sitter som i skenor så man kan lyfta ur dom. Efter det så var det dock fortfarande problem att få henne att ställa sig upp, så vi fick ta rep och dra henne i rätt läge, och så äntligen kom hon upp. Hon var väldigt medtagen och vi gick genast ut med henne på stallbacken för att hon skulle få promenera av sig och röra på sig.

Efter ett tag så gick vi in med henne och veterinären satte i dropp. Hon skulle få i sig 5 liter, sedan promeneras och sedan 5 liter till. I samband med detta fick hon även kramplösande och smärtstillande igen. Nu var vi allihopa kvar och vakade över henne. Vi tog ut droppet och promenerade henne igen och sedan satt vi i en ny påse dropp, så behöver någon hjälp med dropp på häst så är jag numera specialist.. : )

Hon var inte direkt bättre under natten och på morgonen så släppte vi ut henne i ridhuset för att hon skulle kunna få rulla om hon behövde det och även lägga sig ner och vila lite då hon helt klart var helt utmattad efter natten, och såklart så rullande hon fast där med… vet inte vad det är med hästar och väggar, men de verkar dra sig dit när de har kolik i alla fall. Men i ridhuset var det lätt som en plätt att få henne över till andra sida och kunna ställa sig upp på egen hand. Vi vände henne med rep, och vi var 3 personer som fick runt henne igen.

Under dagen så tyckte vi att hon började lugna sig och hon började även käka lite, lite hö. Däremot så hade hon inte druckit speciellt mycket, men hon hade ju fått i sig ganska mycket vätska via dropp och det som oljan sköljdes ner med. Vi hade hela tiden kontakt med behandlande veterinärer och de ringde även upp själva. Vi gick ju igenom ett par skift innan hon började bli bättre och alla var väldigt måna om att höra sig för hur hästen mådde.

På eftermiddagen på tisdagen så kom veterinären ut igen och Mitzy hade då lite högre puls, allmäntillståndet var fortfarande påverkat, hon sa att om vi skulle åkt till klinik så skulle hon rekommendera att åka nu… men vi fortsatte med smärtstillande, kramplösande och hon fick även B-vitamin direkt ut i blodet, och nytt dropp sattes.

På senkvällen så började hon se piggare ut och även äta lite mer ordentligt och vi kände att faran troligen var på väg att vara över. Veterinären kom igen på onsdagen och då var hon även ute egen hage, och hon började sakta men säkert bli sig själv igen.

Fy fasiken vilken pärs det var, och man kommer att tänka på så här i efterhand vilka krafter man får när det väl behövs. Nu håller vi tummarna att hon ska slippa kolik i framtiden. Vi har ändrat en del i hennes foderstat och koncentrerar oss extra mycket på magen just nu, så att den jobbar ordentligt. Vi hade även lagt till loppfrön i hennes diet, och det ger vi även till de övriga hästarna efter det här.

Så hela veckan som gick vart helt knasig, eftersom jag inte sov någonting mellan kl 6 på morgonen på måndagen till kl 19 på kvällen på tisdagen så var man helt slut i hela kroppen och i huvudet. Min stackars lillhäst fick ta det lugnt i veckan och bara pysslas med..och överskottsenergin la han på att trasa sönder sitt månadsgamla vintertäcke i hagen… SKURK!! Han brukar i och för sig avverka 2-3 täcken varje vinter så det är väl tacksamt att det har hållt så här länge..

Men det har hänt roliga saker i veckan också, för i fredags så styrde vi kosan till Halmstad. Jonas pappa Lasse fyller 60 år den 30/11 och festen skulle hållas på lördagen. Vi åkte på kvällen och vädret var inte det bästa på vägen ner så vi var framme vid 9 tiden, och då hade givetvis Irene, Lasses fru lagat en alldeles utsökt middag som stod serverad till oss. Efter maten så satt vi och tjattrade lite, och Jonas farbror Anders och hans fru var också där. Gick och lade oss ganska tidigt så vi skulle vara utvilade till lördagens aktiviteter.

Efter frukosten på lördagen så åkte vi upp till slottet på förmiddagen och pysslade lite i festlokalen.. mest fotade för allt var fixat och Irene och Lasse sa att vi fick roa oss hur vi ville till lunchen.. så vi gick slottsvandring och beundrade ägorna och åkte in en sväng till Halmstad för att kolla läget, och handla lite blommor och så till Lasse.

Vi checkade även in och fick vårt rum. Det var superfint och jättestort, senare på kvällen under Lasses rörande tacktal så kom det fram att han gärna ville se sonen yngla av sig och skaffa fram lite flera barnbarn till honom så självklart hade han bokat bröllopssviten åt Jonte och mig den gamla spjuvern! Jag kontrade med att han har minst ett barnbarn i form av Lilly från våran familj redan.. : )

Våran bröllopssvit.. ; )

Men rummet var verkligen jättefint, och när vi gick på rumvandring i slottet så berättade slottsherren att det tydligen skulle finnas ett alldeles eget slottsspöke vid namn Spöket Moberg. Han skulle ha träben, och huvudet under armen och höras gå omkring i trapporna på slottet. Jag är ju inte den som är speciellt fascinerad av spöken direkt, så man kan väl lugnt säga att jag inte direkt såg fram emot att eventuellt träffa på anden.. : )

Det är så himla skönt att inte stressa iordning sig så Jonas och jag tog det lugnt, käkade lunch, vilade lite, och drack lite champagne och vid 18:30 så tågade vi ner till festlokalen som var en ombyggd lada.



Vart några glas av denna varan som slank ner under kvällen gång.. många skålar behöver fulla glas.. : )

Fina festlokalen innan alla satte sig till bords. Dansgolvet fylldes under kvällen och bandet som spelade var duktiga.



Maten var superbra, det var trevliga människor, och det blev ännu mera champagne. Det var en del spex som jag höll på att garva ihjäl mig åt och framför allt när en gammal vän till Lasse vid namn Ylva som bodde granne med Lasse länge i Malmslätt berättade om deras nyårsfester. Man kan tydligen hitta på ganska mycket bus även om man är över 40.. : )

Vi var ett gäng som höll igång ända in på småtimmarna och vi avslutade festen med en liten efterfest vid flygeln i ett av slottsrummen… Jag spelade och det var en del allsång också…

När vi skulle gå och lägga oss så hade jag fullt upp med att försöka hålla Jonas vaken för inte ville jag ligga vaken själv, det hade nämligen börjat blåsa och det ven lite sådär spöklikt i fönstren och man kände en vindpust på armen då och då.. och jag tyckte faktiskt att jag hörde träben i trappan efter en stund.. ; ) Jonas hörde dock ingenting förutom blåst och elementen.. men jag.. jag är fortfarande övertygad om att Moberg var en av gästerna på festen.. : )

Vi vaknade sen på söndagen och de hade givetvis varit så underbara att lämna brunchen kvar till oss, så vi åt en brakfrukost med allt ni kan tänka er och sedan gick vi och tog en liten paus framför brasan, innan vi gick upp och sov några timmar till..

Framför den här nätta spisen satt vi och drack frukostkaffe efter att vi hade ätit bacon, äggröra och baguetter tills vi nästan sprack.. Mysfaktorn vad skyhög.

Vi tog vårat pick och pack och efter att vi hade sagt adjö till Lasse och Irene så styrde vi kosan hemåt. Jag körde till Jönköping och sedan fick Jonas ta över och tur var väl det för det var supermycket trafik på motorvägen, och det var jättedåligt väder, och omkörning i en liten Ford Focus när lastbilarna bara sprutar över vatten är inte roligt. Men hem kom vi i alla fall, och det är skönt att vara hemma också.

Men vi har verkligen haft en underbar helg, och man borde faktiskt ta sig tiden att åka iväg så här bara vi två oftare.. man laddar batterierna något otroligt och det kan man behöva i det här mörkret.

Vi vart så förälskade i slottet att vi fungerar på att förlägga lite aktiviteter där framöver.. men det får ni vänta med tills det blir aktuellt… : )

Nu är man tillbaka på jobbet igen men faktiskt ganska full av energi efter en jättelyckad helg!

PoK